*Harry's perspektiv* 

Nu var det inte mycket kvar som skulle ner i källaren. Liam, Niall & Louis hjälpte mig att få ner de möbler som jag skulle ha kvar till källaren under tiden som jag packade mina väskor. Det skulle bli skönt att bo någon annanstans ett tag. 

-That was it, Harry!, sa Niall glatt när alla tre kom in i vardagsrummet. 

-Thanks lads, I really appreciate that you're helping me with this.

-No problem, sa Liam och lyfte upp en liten låda. - Is this going down too?

-Ehm..don't know, what does the label say?

Liam vände på lådan för att kunna se lappen som satt på sidan. -It says...''GWM'' ?

-Okay, it's coming with me than, sa jag och log.

-Okay, but what does ''GWM'' mean?

-''Going with me''

-Oh...so, what's in it?

-Nothing special, just some stuff that I want to have with me.

-Okay...

*Diana's perspektiv*

Jag hängde min väska över axeln och gick ut genom dörren. Mamma hade gått upp tidigare än vanligt för att hinna med att fixa lite i trädgården. Jag tyckte att hon överdrev något otroligt. Trädgården var redan fin så jag fattade inte varför hon tvunget skulle behöva gör det där. Men hon tyckte tvärt om, hon tyckte att det var väldigt viktigt. Hon sa något i stil med ''Trädgården är det första man ser när man kommer till någons hus så därför är det viktigt att det ser hemtrevligt ut''.

-Bye mum, sa jag och gick mot bilen. Josefine hade vaknat sent så hon hann inte skjutsa mig idag så jag fick ta min bil.

-Bye honey, you're coming home straight after school today, you know we have a lot to do.

Jag suckade. -Mum, seriously, it isnt the president who's coming, it's a normal guy, relax please.

Mamma skrattade lite lätt. - Of course not, I know he's a normal guy, but I just wanna make it homely, that's all.

-Okay, do whatever you want, sa jag och hoppade in i bilen.

För första gången på länge så hade jag kommit iväg i tid till skolan. Den värsta morgontrafiken hade inte börjat än som tur var. Jag stannade utanför starbucks för att köpa med mig en kaffe, om jag skulle överleva denna dagen så behövdes det.

-Hi, one latte with extra cream, please, sa jag när jag kom fram till kassan.

-Okay, 5-8 minutes, sa hon med ett leende. Jag ställde mig vid sidan av disken för att släppa fram nästa person i kön. Det var ganska trångt där inne, eftersom alla hade tänkt samma tanke som jag. 

Plötsligt kände jag en rejäl knuff i ryggen. Jag snubblade fram några steg och fick stöd av en stol. 

Bakom mig stod en tjej med blont, nära vitt hår till axlarna, stora ögon, en svart skinnjacka & klackskor.

-Omg, I'm really sorry, I didn't see you, it's so crowded in here, sa hon och kollade att jag var okej.

-Oh, don't worry about it, it's fine, förklarade jag. -I'm Diana btw.

-Perrie. Perrie Edwards, sa hon artigt och sträckte fram handen.

Vi stod och småpratade om allt mellan himmel och jord. Jag visste att jag hade sett henne förut, men jag visste bara inte vart. 

-One latte with extra cream, done!, ropade tjejen i kassan ut.

-Oh, that's mine!, sa jag och betalade. 

-Extra cream?, skrattade Perrie.

-What? I love cream, okay? skrattade jag och knuffade till henne lätt på armen.

-Okay, okay. Look, I can't stay unfortunately, but if you wanna hang out sometime, all you have to do is give me a call. Sa hon och gav mig hennes nummer. Sen fick hon mitt.

-Yeah, I'd love to!

Vi sa hejdå och gick skilda vägar. När jag gick ut till bilen igen hörde jag några tjejer som började fnissa och nästan skrika. Jag vände mig snabbt om och en bit bort såg jag Perrie igen. Hon blev omringad av tjejerna och tog kort med dom. Jag stod fortfarande där som ett frågetecken. Men till slut lossnade det. Herregud, det var ju hon. Perrie Edwards, i Little Mix. Zayn fucking Malik's flickvän. Hur blind får en människa lov att vara egentligen?

Gud, jag kände mig så dum. Jag ville bara gå fram till henne och förklara mig, men det hann jag inte. Om jag inte skulle komma försent så var det nog bästa att åka.

När jag kom fram till skolan gick jag direkt till mitt skåp för att hämta böckerna till första lektionen. Klockan var 07:55 och vi började tio över. Jag satte mig vid ett bord en liten bit ifrån skåpen och tog fram mobilen. Jag hade fått ett sms från okänt nummer. 

From: Unknown

Hi Diana! Perrie here, I just want to ask you something, bc u looked so surprised before when the fans came, so I thought that u maybe didn't know who I was? I don't expect u to know that bc everybody dosen't know who I am, so don't worry, but btw I'm as I said, Perrie Edwards and I'm that girlband Little Mix. I hope I don't freak u out or something, bc I still want to go shopping with you and stuff, haha xx 

Jag blev väldigt förvånad över hennes sms och jag visste verkligen inte vad jag skulle svara. Skulle jag låtsas som att jag visste att det var hon eller skulle jag säga som det var. Det spelade egentligen ingen roll eftersom jag visste helt säkert vem hon var nu men jag ville inte låta helt efterbliven heller så jag svarade bara

To: Perrie

Hi Perrie! I'm gonna be honest with you. I didn't know that it was you from the start but then, when I saw the fans and stuff, I rememberd where I had seen you before, bc I felt from the beginning that I recognized you, but I just couldn't place you! haha, say a time and place and I'll be there xx

Precis när jag hade skickat iväg sms:et såg jag Josefine komma gående längre bort i korridoren. Med ett brett leende satte hon sig mitt emot mig vid bordet och la väskan bredvid sig. 

-So, what did you wanna talk to me about?, frågade hon nyfiket.

Jag funderade några sekunder på om jag skulle säga något eller inte. Visst, jag litade såklart på henne, men det var bara det att jag inte ville bli annorlunda behandlad eller något efter att ha berättat det. Jag kände nästan varenda tjej på skolan och jag vet att om detta skulle komma ut så skulle allt bli helt annorlunda. Folk skulle flippa ur totalt, så det fick inte hända. Men hon skulle få reda på det förr eller senare ändå så det var lika bra att berätta det.

- It's a pretty weird thing actually, and it might freak you out a little, började jag.

-Come on, I won't say anything.

-Okay, but you have to promise me, you can't tell anyone, I have to tell them myself in that case, okay? I don't know how it all would turn out but it wouldn't turn out good, sa jag men allvarlig blick.

-Just tell me already, I promise!

-Okay, sa jag och tog ett djupt andetag. Jag berättade allt från början. Hur vi var kompisar när vi var små och att han nu skulle bo hos oss i en månad. Det kändes nästan som att jag ångrade mig när jag hade sagt sista meningen.

Josefine satt med stora ögon och öppen mun och blängde på mig när jag var klar. 

-I told you it was crazy.

-Are...are you fucking kidding me!?, utbrast hon. Ett större leende hade jag aldrig sett på hennes läppar förut.

-Omg, you're right, this is crazy, it's more than crazy, it's totaly insane! Diana, do you know what this means? We both are gonna be popular! 

-Hey hey hey, you can't tell anyone J, I don't want to be more ''popular'', and absolutely not bc of this!

Hennes blick ändrades när hon såg att jag menade allvar.

-Okay, I'm sorry..

-I trust you, okay?

-I know, I won't say anything.

-Thanks, sa jag med ett svagt leende. Jag var precis på väg att resa mig upp när hon sa

-Have you told Aaron yet?

Jag stannade till. Jag hade inte sagt något än eftersom jag ville vänta tills allt var i sin ordning. Tanken av att Harry skulle bo i mitt hus i en månad kändes inte bra. Inte alls faktiskt. Och detta gjorde ju inte saken bättre. 

-No, I'm gonna tell him soon, not now, sa jag och tog några steg. Josefine gick efter.

-Why?

-Because I say so, okay.

Dagen rullade på som vanligt. Aaron hade kommit sent, som vanligt och Josefine hade äntligen slutat tjata om Harry. Det var bara 5 minuter kvar på lektionen så jag tog upp mobilen snabbt för att kolla om Perrie hade svarat. Ett nytt meddelande.

From: Perrie 

Haha, it's okay, but now you know (: And about the shopping, I'm free tomorrow actually, are you in?

To: Perrie 

Yeah, ofc! See you at starbucks around 11?

From: Perrie

Perfect, see you tomorrow! xx

Jag skulle precis skicka ett sms tillbaka när min lärare plötsligt stod bredvid mig. Fml.

-Miss Henry, detention this afternoon, sa han kort och tog min mobil. Jag suckade.

-Yes Mr.Williams

Det var det sista som jag hade tid med idag. Vilken dag som helst men inte idag. Mamma skulle slå ihjäl mig, jag kände det på mig. Men vad skulle jag göra? Jag kunde ju inte direkt smita ifrån kvarsittningen för då skulle jag få det i en vecka säkert. Jag var körd.

-Okay class, we're gonna start with a new project, ''Bands from the past''. You're working two and two. I have a list with your partners here, let's see...Amanda and Phil, Lisa and Marcus, Josefine and Aaron, and then Diana and Kevin.

-What!?, utbrats jag och fick allas blickar på mig.

-Is there any problem miss Henry?

-No..., ljög jag och tittade på Josefine. Kunde denna dagen bli värre?

-Okay good, accounting next week.

Efter lektionen gick jag tillsammans med Josefine och Aaron till skåpen som redan hade börjat planera sitt arbete.

-Wasn't that weird?, sa jag och öppnade skåpet. Josefine och Aaron hade sina skåp på varsin sida av mitt.

-What?, undrade Josefine.

-Oh, i don't know..maybe that you and Aaron became a couple and I have to spend time with the most retarded person on earth, sa jag irriterat.

-Oh that...well, that's life, sa hon och rykte på axlarna.

-Come on Diana, he's a nice guy, tillade Aaron.

-What's wrong with you two?

Båda två började skratta. Jag suckade högt.- Well, I have to go to my detention, see you tomorrow guys, sa jag och kysste Aaron innan jag gick.

-Do you think she will find out?

-Of course not, sa Aaron och la armen om Josefine....

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okej, så detta var del 4! :) Hoppas att ni gillar den och att den verkar bra osv. Jag försöker skriva så ofta jag kan på novellen för jag vill inte att ni ska behöva vänta så länge. Men tack för alla söta kommentarer som jag har fått än sålänge, ni är jätte söta!! xx

P.s Glöm ej att kommentera denna delen oxå

 

Emelie

17 november 2013 23:48

wow, det börjar hända saker :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är uppdateringen lite fram o tillbaka igen men jag jobbar på det ...