onedirectionsweden1d

Alla inlägg den 26 juni 2014

ANNONS
Av 1D Updates - 26 juni 2014 17:18

Detta har hänt: 

-''Hi'', sa jag kort. -''Hey! Are you feeling better?'', log hon och lade handen på min axel. -''Yeah, I'm fine – who was that guy you were talking to?'', frågade jag nyfiket.

-''Oh, nobody, just a guy I met before''. Hon ryckte på axlarna och krokade arm med mig. -''Shall we go back?'', frågade hon och nickade mot baren. Jag log och tog ett djupt andetag. -''Yeah, let's go''.

Lucas och några andra vänner som hade kommit medan vi var borta log mot oss när vi kom. Lucas var snabbt uppe på fötter med min läsk i handen. -''There you go, babe''. Jag log samtidigt som jag tog emot den. -''Thank you'', sa jag och gav honom en kyss. Han lade armen på min rygg och drog mig närmre honom. -''This, will be a night to remember'', viskade han.

Det kunde inte bli värre än förra året....eller?

     

Jag öppnade sakta ögonen och träffades direkt av en stark solstråle som letade sig in genom fönstret. Jag gnuggade mig i ögonen och blinkade några gånger för att få bort dimman som hade bildats i ögonen under natten. Jag låg kvar i vad jag hoppades var en säng, eftersom jag inte hade vågat kolla efter och tittade rakt upp i taket. Det var en konstig lukt som fångade min uppmärksamhet. Sakta men säkert satte jag mig upp i sängen och fick genast en hemsk huvudvärk. Hela rummet snurrade och jag var tvungen att titta ner och upp igen för att över huvud taget kunna fokusera blicken på något. En sak var säker. Detta var inte mitt rum. Det låg kläder utspritt över hela golvet och det luktade instängt. -''Åh nej...'', sa jag tyst för mig själv och gömde ansiktet i händerna. Inte igen. Jag vågade inte ens tänka på vad som hade hänt kvällen innan. Jag var klädd i endast underkläder och mitt hår stod åt alla håll. Av någon anledning tittade jag bort mot de stora fönstret och fick se min klänning hänga på ena sidan av gardinstången. Efter att ha tittat runt en stund i rummet drog jag slutsattsen av att jag befann mig i ett hotellrum. Men vart detta hotellet låg någonstans vågade jag verkligen inte tänka på. Till slut kom jag upp på fötter och gick med små steg fram till ett litet bord med massa olika flaskor och glas på. -''Ugh..''. Jag tog ett djupt andetag och började leta reda på min mobil som jag hoppades låg någonstans i rummet. Utan resultat drog jag på mig ett par mjukisbyxor som hängde över en stol och en T-shirt. Jag antog att det var Lucas'. Vem annars skulle jag ha tagit in på hotell med igår?. Barfota öppnade jag sakta dörren och kom ut i en korridor. Den var lång och mörk. Inte en människa syntes till. Osäkert gick jag bort till hissen som låg en liten bit bort. Jag behövde bara få reda på vart jag var någonstans. Ett plingande ljud kom från hissen när dörrarna öppnades. Jag stack ut huvudet försiktigt och fick se en stor lobby. Längre bort stod en man bakom en disk och pratade med ett äldre par med resväskor. Utan att tveka gick jag raka vägen dit. Det äldre paret tittade på mig uppifrån och ner och gav varandra en blick som sa något i stil med ''Ungdomar nu för tiden'' och sedan gick dom. -''Goodmorning, can I help you?'', frågade mannen artigt.

Jag vände mig om. -''Ehm..yeah, I hope so – where am I?''. Han ansiktsuttryck blev precis vad jag hade väntat mig. Han tittade på mig som att jag var bakfull. Vilket jag var dock, men ändå. -''You're in the big apple'', sa han med ett leende. Jag stelnade. New York. Jag var i New York. Hur fan skulle jag ta mig härifrån. Om inte Lucas var här så var jag körd. Om mamma fick reda på detta skulle hon flippa ur totalt och troligen bränna mig på bål när jag kom hem. Om jag kom hem rättare sagt.

-''Okay...when did I arrive? Was there anybody else with me?'', frågade jag så lungt som möjligt. Han vände sig till datorn som han hade bredvid sig. -''What's your name?'', frågade han utan att slita blicken från skärmen. -''Grace. Grace Kennedy''.

Han skrev in mitt namn i datorn och klickade med musen ett par gånger innan han sa -''Here you are! You came in here around 3 am this morning with another guy, but I don't have his name here. You were both very drunk, and he said something about drugs on the way in'', förklarade han. -''Did that help you?''. Det måste ha varit Lucas. Jag kände inget annat psykfall som skulle droga ner mig och ta med mig till New York än honom. Jag älskar Lucas men ibland kunde han bara vara för mycket.

-''Yup, that's him. Thank you'', sa jag med ett svagt leende och gick tillbaka till hissen. Människorna som jag mötte tittade lika konstigt på mig som det gamla paret hade gjort, men jag brydde mig inte.

När jag kom upp till rummet igen slog jag igen dörren bakom mig och lutade mig med med ryggen mot dörren och suckade. Jag visste inte vad jag skulle göra. På något sätt behövde jag få tag i Lucas, men jag hade ingen telefon så det kunde jag ju glömma. Jag fick helt enkelt vänta här tills han kom tillbaka. Jag höll iallafall mitt löfte till mamma, det blev inte som förra gången. Det blev värre.

Min mun var torr och jag hade en äcklig smak i munnen. Då fick jag syn på det lilla bordet bredvid TV:n med alla flaskor och glas på. Jag tog upp ett glas med något genomskynligt i och svepte vad det nu var som jag drack. Min hals brände när jag svalde det och jag märkte direkt att jag drack ren vodka.

-''Woah, if I were you I would take it easy with that, the clock isn't even eleven yet''. Jag vände mig snabbt om och fick se en kille med två kaffemuggar i handen. Han hade brunt lockigt hår, en T-shirt och svarta söndriga jeans. Men snygg var han, det var en sak som var säker. Jag harklade mig och satte ner glaset på bordet igen.

-''W-who are you?'', stammade jag fram. Han skrattade och satte sig ner i soffan och satte kaffemuggarna på soffbordet. -''Are you still drunk, Grace?''.

Vänta va?. Hur visste han vad jag hette? Jag kände igen honom av någon konstig anledning men jag visste inte vart jag hade sett honom förut.

-''Ehm..yeah I guess, but that's not the point, who are you? Seriously'', frågade jag igen och satte mig i soffan mitt emot honom. -''Don't blame me Grace, this wasn't my idea'', förklarade han och tog en klunk av kaffet. Han sträckte fram den ena muggen till mig och jag tog snabbt emot den och satte ner den på bordet. -''What wasn't your idea!? Who are you!? Can you just answer me?'', sa jag irriterat och reste mig upp. Han småskrattade bara åt mig och tittade ner i knät. -''You know what? Don't answer. I'm gonna go now, okay. It was terrible to meet you, whoever you are, goodbye and have a good life'', sa jag och gick ut genom dörren. Jag hörde fotsteg efter mig och gick snabbare. Denna gången tog jag trapporna. Jag gick fortfarande när han började komma ikapp. -''Grace, wait! I can explain'', ropade han efter mig men jag fortsatte gå. Jag slängde upp dörren till hotellet och gick ut. Solen lyste och det var väldigt varmt även här. Han stannade inte utan följde efter mig ut. -''Grace! Come on!'', ropade han igen. -''Don't call me that! If you don't mind I'm gonna find a phonebooth so I can call my boyfriend and go home!'', ropade jag tillbaks utan att vända mig om. På vägen ut hade jag slängt på mig ett par flipp-flopp så jag var inte helt barfota iallafall men jag hade fortfarande mjukisbyxorna och T-shirten på mig och mitt hår var inte att diskutera.

-''Oh I see, so you will just call him and he will pick you up?'', sa han och då saktade jag ner. -''Why do you care? And yes, he will, he is here somewhere, we came here together yesterday, why?'', frågade jag samtidigt som vi gick mot en stor park.

Nu var han nästan jämte mig. -''I'm sorry, but I dont think he will actually, that fight yesterday was pretty huge – and btw, he didn't come here with you''

Jag fattade ingenting. Vilket bråk? Om jag inte kom hit med Lucas....

Jag stannade och tittade upp på honom. Han var väldigt anfådd, och det var jag också.

-''What are you talking about? You're talking so much shit, I don't have time for this, okay? I just wanna go home, I don't even know what I am doing here, just leave me alone...please'', bad jag och min röst sprack. Han tänkte precis säga något när jag började gå igen. Denna gången följde han inte efter, vilket var ganska förvånande.

-''You didn't even recognize me, blondie!'', sa han plötsligt och jag stannade åter igen.

Jag stod där helt stilla. Jag visste inte vad jag skulle göra. Barnen i parken såg ut som frågetecken. Ingen fattade någonting. Inte jag heller för den delen. Det var bara en person som kallade mig blondie. Från första dagen vi träffades kallade han mig det. Jag vågade nästan inte tro att det var han som stod bakom mig. Man kan väl säga att jag hoppas på båda delarna. En del av mig ville att det skulle vara han men den andra delen ville verkligen inte att det skulle vara han.

Jag vände mig sakta om och han stod kvar där med en tom blick. Han väntade väl antagligen bara på min reaktion. -''Harry?'', sa jag tyst och tog små steg mot honom.

-''Missed me?'', frågade han med ett leende. Det var som en chock. Jag hade inte sett honom på tre och ett halvt år. Han hade ändrats så otroligt mycket. Han var sjukt snygg iallafall, men man kunde inte tro att det var han. Det kändes så overkligt att han stod framför mig. Men o andra sidan så skulle ju han få bli den som förklarar varför jag vaknade upp i New York morgonen efter min födelsedag. Jag träffade inte ens honom igår. Allt var som en gröt i huvudet och jag kunde inte ens tänka klart.

Nu stod jag bara några centimeter ifrån honom. Hans dimpels fanns fortfarande där. Åh vad jag hade saknat hans leende. Hans röst. Hela honom.

Jag log bredare åt honom innan jag slog till honom rakt över kinden.

-''Ow! What the hell was that for?'', utbrast han och rörde handen på kinden i cirklar.

-''That was for all of this! You drugged me, didn't you!?''

-''What? No! Of course I didn't, why would I do that?'', frågade han chockat. Varför frågade jag precis det där? Är jag dum i huvudet? Precis, varför skulle Harry av alla människor droga mig och ta med mig till New York? Jag var bara paranoid.

-''I'm sorry, I just thought...never mind'', sa jag och satte mig ner på en bänk och suckade. Han satte sig bredvid mig. -''I don't even wanna think about what happend last night'', sa jag efter en stunds tystnad. -''How did we even get here? I mean, where the fuck did I get a passport from?''.

-''I don't know, I hardly remember anything from last night'', mumlade han.

-''Harry...'', började jag.

-''Yeah?''

-''We didn't...? You know..?'' fortsatte jag, osäker på vilket svar som väntade.

-''To be honest with you, Grace...I have no idea''.

Underbart. Helt underbart. Detta var en mardröm. Varför händer detta mig? Vad har jag gjort för att förkäna detta?. Vi satt helt tysta en stund på grund av den pinsamma situationen som nyss hade uppstått.

-''Do you have a phone?''

-''No, I lost it, but we can call from the hotel'', sa Harry och reste sig upp. Jag nickade till svar och gick bredvid honom. Han lade armen om mig -''I've missed you, tho'', log han. -''Styles, hands off – don't talk to me until' we're back home, okay?''. Han tog genast bort handen och nickade. Jag ville inte vara på sånt här humör nu men jag kunde inte hjälpa det. Jag var i New York. Tre timmar hemifrån utan telefon och ingen hemma visste vart jag var. Och plus att jag kanske precis hade legat med min bästa vän. Så ja, jag kanske inte var på topp. Jag kunde ju bara tänka mig vad som pågick hemma. Mamma hade ringt polisen och just nu håller dom på att sätta upp ''Missing Person'' lappar över hela London. Jag känner min mamma.

Det dröjde inte länge förän vi var tillbaka på hotellet. -''Wait here'', sa Harry och gick bort till receptionen för att be om en telefon. Han var snabbt tillbaks med en telefon i handen. -''Here'', sa han och gav mig den. -''Thank you'', sa jag med ett svagt leende och gick bort en bit för att prata ifred. Det gick fram två signaler innan mamma svarade i andra änden. -''Hello!?'', sa hon oroligt. Det var så skönt att höra hennes röst. -''Mamma? Det är jag''.


*Harry's perspektiv*

Allt var en enda stor röra. Om jag inte hade gått med på detta från första början hade det aldrig hänt. Jag skulle gått ifrån baren när Niall gick, men om jag bara hade haft en hjärna att tänka med så hade jag förstått att något sånthär skulle kunna hända.

Jag gick fram till killen i receptionen och bad om att få låna en telefon. Han kände igen mig så det var inga problem. -''Here'', sa jag och gav Grace telefonen. Hon gav mig ett svagt leende. -''Thank you''. Hon gick bort en bit för att få vara ifred. Jag kände på mig att Susan skulle ge mig skulden för allt det här. Varför skulle hon inte göra det? Jag drog iväg med hennes för tillfället drogade dotter till New York på hennes 18 årsdag och försvinner spårlöst. Så, ja, det var väl bara att förbereda sig.

Efter en stund kom Grace tillbaka och hon såg ut som om hon precis hade sett ett spöke. -''Harry...we gotta get home, like, right now'', sa hon stressat. -''Why? What happend?''

-''What happend? Oh, nothing special, my whole fucking family tree is on their way to London from Sweden to celebrate my 18th birthday, othervise, it's all good''

-''Oh...''


Fortsättning följer....

 

Bra? Dåligt? Kommentera! xx


ANNONS
Av 1D Updates - 26 juni 2014 00:38

awe :( såg en vine när han skulle gå upp för rampen, asså han haltade verkligen upp...ush, hoppas att han känner sig bättre snart! Jag menar på nästa konsert (28:e) är dom i Italien och spelar in den konserten till en DvD som kommer ut i slutet av året, så hoppas att knät är bättre då <3

Presentation


Hejhej! Här får du de senaste uppdateringarna om Harry, Liam, Louis & Niall! xx
-Linn

Fråga mig

84 besvarade frågor

Följ mig på Twitter!

https://twitter.com/MrsHoran0723

@MrsHoran0723 jag följer er tillbaka!

 

Omröstning

Har du Twitter?
 Ja
 Nej
 Har haft

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< Juni 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Arkiv

Senaste inläggen

Kategorier

Senaste

  Namn: Where We Are 

  Typ: DVD

  Släpptes: 1 December 2014

  Namn: This Is Us

  Typ: Film

  Släpptes: December 2013

  Namn: Up All Night

  Typ: Film 

  Släpptes: 29 Maj 2012

Namn: You & I

Typ: Parfym

Släpptes: 2014

Namn: That Moment

Typ: Parfym

Släpptes: 2014

  Namn: Our Moment

  Typ: Parfym

  Släpptes: 2013

 Namn: Where We Are - Our Autobiography

Typ: Bok

Släpptes: 2014

  Namn: Where We Are

  Typ: Bok

  Släpptes: 2013

  Namn: Dare To Dream

  Typ: Bok

  Släpptes: 2013

  Namn: FOUR

  Typ: Album

  Släpptes: 17 Nov 2014

  Turne: On The Road Again

  7 Feb - 31 Oct 2015

  Namn: Midnight Memories

  Typ: Album

  Släpptes: 2013

  Turne: Where We Are

  25 April - 6 Oktober 2014

  Namn: Take Me Home

  Typ: Album

  Släpptes: 2012

  Turne: 23 Feb - 3 Nov 2013

  Namn: Up All Night

  Typ: Album

  Släpptes: 2011

  Turne: 18 Dec 2011 - 3 dec 2012

Besöksstatistik

Translate the blog :)

RSS

Följ bloggen

Följ onedirectionsweden1d med Blogkeen
Följ onedirectionsweden1d med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se