onedirectionsweden1d

Inlägg publicerade under kategorin You Again ~ Pågående

Av 1D Updates - 26 juni 2014 17:18

Detta har hänt: 

-''Hi'', sa jag kort. -''Hey! Are you feeling better?'', log hon och lade handen på min axel. -''Yeah, I'm fine – who was that guy you were talking to?'', frågade jag nyfiket.

-''Oh, nobody, just a guy I met before''. Hon ryckte på axlarna och krokade arm med mig. -''Shall we go back?'', frågade hon och nickade mot baren. Jag log och tog ett djupt andetag. -''Yeah, let's go''.

Lucas och några andra vänner som hade kommit medan vi var borta log mot oss när vi kom. Lucas var snabbt uppe på fötter med min läsk i handen. -''There you go, babe''. Jag log samtidigt som jag tog emot den. -''Thank you'', sa jag och gav honom en kyss. Han lade armen på min rygg och drog mig närmre honom. -''This, will be a night to remember'', viskade han.

Det kunde inte bli värre än förra året....eller?

     

Jag öppnade sakta ögonen och träffades direkt av en stark solstråle som letade sig in genom fönstret. Jag gnuggade mig i ögonen och blinkade några gånger för att få bort dimman som hade bildats i ögonen under natten. Jag låg kvar i vad jag hoppades var en säng, eftersom jag inte hade vågat kolla efter och tittade rakt upp i taket. Det var en konstig lukt som fångade min uppmärksamhet. Sakta men säkert satte jag mig upp i sängen och fick genast en hemsk huvudvärk. Hela rummet snurrade och jag var tvungen att titta ner och upp igen för att över huvud taget kunna fokusera blicken på något. En sak var säker. Detta var inte mitt rum. Det låg kläder utspritt över hela golvet och det luktade instängt. -''Åh nej...'', sa jag tyst för mig själv och gömde ansiktet i händerna. Inte igen. Jag vågade inte ens tänka på vad som hade hänt kvällen innan. Jag var klädd i endast underkläder och mitt hår stod åt alla håll. Av någon anledning tittade jag bort mot de stora fönstret och fick se min klänning hänga på ena sidan av gardinstången. Efter att ha tittat runt en stund i rummet drog jag slutsattsen av att jag befann mig i ett hotellrum. Men vart detta hotellet låg någonstans vågade jag verkligen inte tänka på. Till slut kom jag upp på fötter och gick med små steg fram till ett litet bord med massa olika flaskor och glas på. -''Ugh..''. Jag tog ett djupt andetag och började leta reda på min mobil som jag hoppades låg någonstans i rummet. Utan resultat drog jag på mig ett par mjukisbyxor som hängde över en stol och en T-shirt. Jag antog att det var Lucas'. Vem annars skulle jag ha tagit in på hotell med igår?. Barfota öppnade jag sakta dörren och kom ut i en korridor. Den var lång och mörk. Inte en människa syntes till. Osäkert gick jag bort till hissen som låg en liten bit bort. Jag behövde bara få reda på vart jag var någonstans. Ett plingande ljud kom från hissen när dörrarna öppnades. Jag stack ut huvudet försiktigt och fick se en stor lobby. Längre bort stod en man bakom en disk och pratade med ett äldre par med resväskor. Utan att tveka gick jag raka vägen dit. Det äldre paret tittade på mig uppifrån och ner och gav varandra en blick som sa något i stil med ''Ungdomar nu för tiden'' och sedan gick dom. -''Goodmorning, can I help you?'', frågade mannen artigt.

Jag vände mig om. -''Ehm..yeah, I hope so – where am I?''. Han ansiktsuttryck blev precis vad jag hade väntat mig. Han tittade på mig som att jag var bakfull. Vilket jag var dock, men ändå. -''You're in the big apple'', sa han med ett leende. Jag stelnade. New York. Jag var i New York. Hur fan skulle jag ta mig härifrån. Om inte Lucas var här så var jag körd. Om mamma fick reda på detta skulle hon flippa ur totalt och troligen bränna mig på bål när jag kom hem. Om jag kom hem rättare sagt.

-''Okay...when did I arrive? Was there anybody else with me?'', frågade jag så lungt som möjligt. Han vände sig till datorn som han hade bredvid sig. -''What's your name?'', frågade han utan att slita blicken från skärmen. -''Grace. Grace Kennedy''.

Han skrev in mitt namn i datorn och klickade med musen ett par gånger innan han sa -''Here you are! You came in here around 3 am this morning with another guy, but I don't have his name here. You were both very drunk, and he said something about drugs on the way in'', förklarade han. -''Did that help you?''. Det måste ha varit Lucas. Jag kände inget annat psykfall som skulle droga ner mig och ta med mig till New York än honom. Jag älskar Lucas men ibland kunde han bara vara för mycket.

-''Yup, that's him. Thank you'', sa jag med ett svagt leende och gick tillbaka till hissen. Människorna som jag mötte tittade lika konstigt på mig som det gamla paret hade gjort, men jag brydde mig inte.

När jag kom upp till rummet igen slog jag igen dörren bakom mig och lutade mig med med ryggen mot dörren och suckade. Jag visste inte vad jag skulle göra. På något sätt behövde jag få tag i Lucas, men jag hade ingen telefon så det kunde jag ju glömma. Jag fick helt enkelt vänta här tills han kom tillbaka. Jag höll iallafall mitt löfte till mamma, det blev inte som förra gången. Det blev värre.

Min mun var torr och jag hade en äcklig smak i munnen. Då fick jag syn på det lilla bordet bredvid TV:n med alla flaskor och glas på. Jag tog upp ett glas med något genomskynligt i och svepte vad det nu var som jag drack. Min hals brände när jag svalde det och jag märkte direkt att jag drack ren vodka.

-''Woah, if I were you I would take it easy with that, the clock isn't even eleven yet''. Jag vände mig snabbt om och fick se en kille med två kaffemuggar i handen. Han hade brunt lockigt hår, en T-shirt och svarta söndriga jeans. Men snygg var han, det var en sak som var säker. Jag harklade mig och satte ner glaset på bordet igen.

-''W-who are you?'', stammade jag fram. Han skrattade och satte sig ner i soffan och satte kaffemuggarna på soffbordet. -''Are you still drunk, Grace?''.

Vänta va?. Hur visste han vad jag hette? Jag kände igen honom av någon konstig anledning men jag visste inte vart jag hade sett honom förut.

-''Ehm..yeah I guess, but that's not the point, who are you? Seriously'', frågade jag igen och satte mig i soffan mitt emot honom. -''Don't blame me Grace, this wasn't my idea'', förklarade han och tog en klunk av kaffet. Han sträckte fram den ena muggen till mig och jag tog snabbt emot den och satte ner den på bordet. -''What wasn't your idea!? Who are you!? Can you just answer me?'', sa jag irriterat och reste mig upp. Han småskrattade bara åt mig och tittade ner i knät. -''You know what? Don't answer. I'm gonna go now, okay. It was terrible to meet you, whoever you are, goodbye and have a good life'', sa jag och gick ut genom dörren. Jag hörde fotsteg efter mig och gick snabbare. Denna gången tog jag trapporna. Jag gick fortfarande när han började komma ikapp. -''Grace, wait! I can explain'', ropade han efter mig men jag fortsatte gå. Jag slängde upp dörren till hotellet och gick ut. Solen lyste och det var väldigt varmt även här. Han stannade inte utan följde efter mig ut. -''Grace! Come on!'', ropade han igen. -''Don't call me that! If you don't mind I'm gonna find a phonebooth so I can call my boyfriend and go home!'', ropade jag tillbaks utan att vända mig om. På vägen ut hade jag slängt på mig ett par flipp-flopp så jag var inte helt barfota iallafall men jag hade fortfarande mjukisbyxorna och T-shirten på mig och mitt hår var inte att diskutera.

-''Oh I see, so you will just call him and he will pick you up?'', sa han och då saktade jag ner. -''Why do you care? And yes, he will, he is here somewhere, we came here together yesterday, why?'', frågade jag samtidigt som vi gick mot en stor park.

Nu var han nästan jämte mig. -''I'm sorry, but I dont think he will actually, that fight yesterday was pretty huge – and btw, he didn't come here with you''

Jag fattade ingenting. Vilket bråk? Om jag inte kom hit med Lucas....

Jag stannade och tittade upp på honom. Han var väldigt anfådd, och det var jag också.

-''What are you talking about? You're talking so much shit, I don't have time for this, okay? I just wanna go home, I don't even know what I am doing here, just leave me alone...please'', bad jag och min röst sprack. Han tänkte precis säga något när jag började gå igen. Denna gången följde han inte efter, vilket var ganska förvånande.

-''You didn't even recognize me, blondie!'', sa han plötsligt och jag stannade åter igen.

Jag stod där helt stilla. Jag visste inte vad jag skulle göra. Barnen i parken såg ut som frågetecken. Ingen fattade någonting. Inte jag heller för den delen. Det var bara en person som kallade mig blondie. Från första dagen vi träffades kallade han mig det. Jag vågade nästan inte tro att det var han som stod bakom mig. Man kan väl säga att jag hoppas på båda delarna. En del av mig ville att det skulle vara han men den andra delen ville verkligen inte att det skulle vara han.

Jag vände mig sakta om och han stod kvar där med en tom blick. Han väntade väl antagligen bara på min reaktion. -''Harry?'', sa jag tyst och tog små steg mot honom.

-''Missed me?'', frågade han med ett leende. Det var som en chock. Jag hade inte sett honom på tre och ett halvt år. Han hade ändrats så otroligt mycket. Han var sjukt snygg iallafall, men man kunde inte tro att det var han. Det kändes så overkligt att han stod framför mig. Men o andra sidan så skulle ju han få bli den som förklarar varför jag vaknade upp i New York morgonen efter min födelsedag. Jag träffade inte ens honom igår. Allt var som en gröt i huvudet och jag kunde inte ens tänka klart.

Nu stod jag bara några centimeter ifrån honom. Hans dimpels fanns fortfarande där. Åh vad jag hade saknat hans leende. Hans röst. Hela honom.

Jag log bredare åt honom innan jag slog till honom rakt över kinden.

-''Ow! What the hell was that for?'', utbrast han och rörde handen på kinden i cirklar.

-''That was for all of this! You drugged me, didn't you!?''

-''What? No! Of course I didn't, why would I do that?'', frågade han chockat. Varför frågade jag precis det där? Är jag dum i huvudet? Precis, varför skulle Harry av alla människor droga mig och ta med mig till New York? Jag var bara paranoid.

-''I'm sorry, I just thought...never mind'', sa jag och satte mig ner på en bänk och suckade. Han satte sig bredvid mig. -''I don't even wanna think about what happend last night'', sa jag efter en stunds tystnad. -''How did we even get here? I mean, where the fuck did I get a passport from?''.

-''I don't know, I hardly remember anything from last night'', mumlade han.

-''Harry...'', började jag.

-''Yeah?''

-''We didn't...? You know..?'' fortsatte jag, osäker på vilket svar som väntade.

-''To be honest with you, Grace...I have no idea''.

Underbart. Helt underbart. Detta var en mardröm. Varför händer detta mig? Vad har jag gjort för att förkäna detta?. Vi satt helt tysta en stund på grund av den pinsamma situationen som nyss hade uppstått.

-''Do you have a phone?''

-''No, I lost it, but we can call from the hotel'', sa Harry och reste sig upp. Jag nickade till svar och gick bredvid honom. Han lade armen om mig -''I've missed you, tho'', log han. -''Styles, hands off – don't talk to me until' we're back home, okay?''. Han tog genast bort handen och nickade. Jag ville inte vara på sånt här humör nu men jag kunde inte hjälpa det. Jag var i New York. Tre timmar hemifrån utan telefon och ingen hemma visste vart jag var. Och plus att jag kanske precis hade legat med min bästa vän. Så ja, jag kanske inte var på topp. Jag kunde ju bara tänka mig vad som pågick hemma. Mamma hade ringt polisen och just nu håller dom på att sätta upp ''Missing Person'' lappar över hela London. Jag känner min mamma.

Det dröjde inte länge förän vi var tillbaka på hotellet. -''Wait here'', sa Harry och gick bort till receptionen för att be om en telefon. Han var snabbt tillbaks med en telefon i handen. -''Here'', sa han och gav mig den. -''Thank you'', sa jag med ett svagt leende och gick bort en bit för att prata ifred. Det gick fram två signaler innan mamma svarade i andra änden. -''Hello!?'', sa hon oroligt. Det var så skönt att höra hennes röst. -''Mamma? Det är jag''.


*Harry's perspektiv*

Allt var en enda stor röra. Om jag inte hade gått med på detta från första början hade det aldrig hänt. Jag skulle gått ifrån baren när Niall gick, men om jag bara hade haft en hjärna att tänka med så hade jag förstått att något sånthär skulle kunna hända.

Jag gick fram till killen i receptionen och bad om att få låna en telefon. Han kände igen mig så det var inga problem. -''Here'', sa jag och gav Grace telefonen. Hon gav mig ett svagt leende. -''Thank you''. Hon gick bort en bit för att få vara ifred. Jag kände på mig att Susan skulle ge mig skulden för allt det här. Varför skulle hon inte göra det? Jag drog iväg med hennes för tillfället drogade dotter till New York på hennes 18 årsdag och försvinner spårlöst. Så, ja, det var väl bara att förbereda sig.

Efter en stund kom Grace tillbaka och hon såg ut som om hon precis hade sett ett spöke. -''Harry...we gotta get home, like, right now'', sa hon stressat. -''Why? What happend?''

-''What happend? Oh, nothing special, my whole fucking family tree is on their way to London from Sweden to celebrate my 18th birthday, othervise, it's all good''

-''Oh...''


Fortsättning följer....

 

Bra? Dåligt? Kommentera! xx


ANNONS
Av 1D Updates - 25 juni 2014 14:58

Detta har hänt: Jag tittade på klockan. Tio över sex. -''Lucas borde vara här snart'', mumlade jag och mammas blick ändrades snabbt. -''Lucas? Ska han hämta dig? Jag trodde att du skulle åka med Camilla'', sa mamma förvånat men samtidigt väldigt oroligt. -''Är du seriös? Han är min pojkvän mamma, så ja, han ska hämta mig''.

Jag trodde att hon hade kommit över hela den där insidenten nu. Lucas är en underbar kille när man lär känna honom men tyvärr så hann han inte bli så bekant med mamma innan det där hände. Lucas gick ut ur bilen för att möta mig men hann inte så långt inna jag var framme. -''Hey babe!'', sa han glatt och kysste mig. -''Hi'', log jag och besvarade kyssen innan vi satte oss i bilen. Det sista jag ville var att kvällen skulle spåra ur totalt precis som förra året. Då fick jag åka ambulans klockan 4 på morgonen och sedan åka till polisstationen på förhör. Det var inte riktigt så den kvällen var planerad, men eftersom jag var med Lucas förväntade jag mig inget annat än katastrof. Men jag hoppades bara att detta året skulle bli annorlunda. 

    

*Grace's perspektiv*

Vi satt ganska tysta i bilen hela vägen. Trafiken rullade på bra så vi skulle hinna dit precis i tid. Jag hade aldrig varit på den nattklubben förut men det var ett av Lucas' favoriter, så jag antog att det skulle bli bra. Min mobil plingade och jag tog upp den ur väskan för att kolla vem det var ifrån, men jag kunde gissa innan vem det var.

From: Mom <3

''Hur kommer du hem ikväll? Jag tror ju knappast att Lucas håller sig nykter för att skjutsa hem dig, och jag vill inte att du går hem själv, och du åker inte med någon som har druckit.''

Jag suckade lätt. Varför ska hon alltid vara så överbeskyddande?. Lucas som hade hållit ögonen på vägen hela tiden tittade till slut på mig. -''Is something wrong?''

-''What? No, no, it was just my mom'', sa jag med ett svagt leende och tittade sedan ner i telefonen igen för att svara.

To: Mom <3

''Jag tar väl bussen, eller en taxi, vet inte än! Sluta oroa dig över allt hela tiden! Jag är inte 8 år längre, jag kan faktiskt ta hand om mig själv! Det kommer inte bli som förra gången, ok''

-''She still doesn't like me, huh?'', sa han efter att jag hade lagt ner mobilen i väskan igen. Jag sa ingenting. Vad skulle jag säga? Han hade ju rätt, mamma gillade inte honom och det hade hon aldrig gjort, och det visste han säkert men jag ville ändå inte slänga det i ansiktet på honom.

-''I..she's just...'', stammade jag fram. Han höjde ett ögonbryn. -''It's okay, Grace, I know she doesn't''.

-''Okay, no, she doesn't...she did from the start tho, but after that thing last year...well, she thinks I'm still 13 years old sometimes, you know'', förklarade jag.

Han nickade till svar och slog på radion. En välbekant röst fångade min uppmärksamhet. Jag var inte helt säker på om jag hörde rätt, eller om det var den personen som jag tänkte på.

-''Oh God, not this crap'', mumlade Lucas och var precis på väg att byta radiokanal.

-''Wait!'', utbrast jag. Han tittade undrande på mig och tog bort fingret från knappen.

-''I mean...'', jag harklade mig. -''Do you know who sings this?''

-''Isn't it that gay band, direction something, I don't know, why do you care? They suck'', sa han och denna gången bytte han. -''I don't know...just wondering''

 

Vi var tvungna att åka omkring en stund för att hitta en parkeringsplats. Det var väldigt mycket folk utanför och klockan var inte ens halv sju än. Innan jag gick ur bilen tittade jag mig i spegeln som jag hade framför mig och lade på ännu ett lager läppstift. -''Okej, let's do this'', sa jag tyst för mig själv och gick ut. Lucas tog snabbt tag i min hand och vi började gå mot ingången.

Musiken spelades för fullt i högtalarna. De flesta satt vid baren eller åt middag i andra änden av rummet. Det var en blandning av nattklubb och restaurang kan man säga, vilket jag gillade för då fanns det något att välja mellan.

En utav mina närmaste vänner Camilla satt vid baren när vi kom in och vinkade genast in oss. -''Hiiii! Happy birthday darling!!'', sa hon uppspelt och ställde sig upp för att ge mig en kram. Hon kastade sig bokstavligen i mina armar och lukten av vodka stank från hennes mun när hon pratade. -''Hi Cam, thank you so much'', sa jag och besvarade kramen med ett leende.

-''How many drinks did you have before we got here?'', skrattade jag och slängde blicken över barbordet framför henne där tre tomma glas stod. Jag sa ingenting utan höjde bara ett ögonbryn. -''A few guys bougth me a drink, that's all'', sa hon oskyldigt.

-''You're hopeless''. Hon småskrattade bara och klappade med handen på barstolen bredvid mig. -''Sit, a few drinks before the party starts'', sa hon bestämt och visslade på bartendern. -''Okay, bring it''.

 

*3 timmar senare*

Camilla ställde sig upp på sin stol och fortsatte vinglades upp på bardisken.

-''Hello everybody!'', ropade hon för att överrösta musiken. Nästan alla tittade upp och slutade dansa. Musiken sänktes och nu hade hon precis allas uppmärksamhet. En drink hade plötsligt blivit fem och jag var rädd för att ställa mig upp över huvud taget. -''Oookay, so basically, it's my best friend's 18th birthday today! Yay!''. Alla började applådera och busvissla. Jag kunde inte låta bli att le, även om jag bara ville att hon skulle gå ner därifrån så snabbt som bara möjligt. -''I know right! She's an amazing friend, so I want every single one of you to sing as loud as possible for Grace Kennedy, it's the girl over here, alright? Okay, one, two, three!''. Hela baren och även dom som satt och åt ställde sig upp för att sjunga för mig. Det kändes ganska overkligt. Inte för att dom i baren var nyktra på något sätt, men ändå, det var helt otroligt. När dom hade sjöngt klart ställde jag mig upp för att tacka dom och då fick jag ännu mer applåder. Just då kände jag bara för att släppa loss totalt. Det var min kväll och jag hade redan bestämt mig för att det skulle bli den bästa kvällen ever.

Efter att ha dansat i en timma slog vi oss ner vid baren igen. -''My feet hurts! Can someone get me a soda while I go to the bathroom, please? I think I need to throw up'', sa jag och la min handväska under armen. -''Yeah sure, I'll get it for you'', sa Lucas och la handen på min rygg. -''Do you want me to go with you?'', frågade Camilla innan jag gick. -''Yes''. Mitt huvud värkte och hela rummet snurrade runt. Camilla stannade utanför med min handväska medan jag gick in på toan. -''Are you sure you'll be okay?''. -''Yes, I'll be fine, just give me a minute'', sa jag och stängde dörren bakom mig. Jag satte på kranen och lät vattnet rinna en stund för att det skulle bli kallt, sen skvätte jag lite vatten på mina kinder. Hela mitt ansikte kokade men huvudvärken började släppa.

Efter en stund knackade det på dörren. -''Grace, are you okay?''. Det var Camilla's röst. -''Mm, I'll be out soon''.

*Cam's perspektiv*

Jag stod lutad med ryggen mot väggen mitt emot toaletten och väntade på att Grace skulle komma ut. Hon hade varit där en bra stund nu, så jag knackade på för att kolla att hon var okej. -''Grace, are you okay?''. Det dröjde någon sekund innan jag fick ett svar. -''Mm, I'll be out soon''. Jag gick bort från dörren och lutade mig mot väggen igen med armarna i kors. Det var tur att det inte hade blivit någon kö, tänkte jag. Men i samma stund dök det upp en kille runt hörnet. En kille som jag faktiskt kände igen.

-''Well, well, well, look who's here, can't keep away, huh?'', småskrattade jag. Han rullade ögonen mot mig och log. -''How could you know?'', sa han ironiskt och lutade sig med ena handen mot väggen.

*Grace's perspektiv*

När jag satt där hörde jag plötsligt röster utanför dörren. En utav dom var Cam's men den andra vet jag inte. Jag brydde mig inte heller. Det var väl bara någon utav killarna som hade bjudit henne på en drink tidigare. Jag tittade mig i den trasiga spegeln och fixade till mitt hår innan jag låste upp dörren och gick ut, men det var bara Cam där.

-''Hi'', sa jag kort. -''Hey! Are you feeling better?'', log hon och lade handen på min axel. -''Yeah, I'm fine – who was that guy you were talking to?'', frågade jag nyfiket.

-''Oh, nobody, just a guy I met before''. Hon ryckte på axlarna och krokade arm med mig. -''Shall we go back?'', frågade hon och nickade mot baren. Jag log och tog ett djupt andetag. -''Yeah, let's go''.

Lucas och några andra vänner som hade kommit medan vi var borta log mot oss när vi kom. Lucas var snabbt uppe på fötter med min läsk i handen. -''There you go, babe''. Jag log samtidigt som jag tog emot den. -''Thank you'', sa jag och gav honom en kyss. Han lade armen på min rygg och drog mig närmre honom. -''This, will be a night to remember'', viskade han.

Det kunde inte bli värre än förra året....eller?

 

Kommentera gärna vad ni tyckte! xx

ANNONS
Av 1D Updates - 25 juni 2014 14:49

Förlåt för att jag krånglar till allting så mycket hela tiden haha, men nu har jag bestämt mig. Jag kör novellen här istället för jag har mer läsare här så det blir roligare då :) Blir det bra? Jag har precis skrivit klart kapitel 2 så det kommer upp strax men jag tänkte bara lägga upp kapitel 1 för dom som inte har läst det på den andra bloggen xx Jag lovar, ni vill inte missa kapitel 3, hahah! 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


-''Grace! Klockan är snart 6, du måste gå nu om du inte ska bli sen'', ropade mamma från nedervåningen. -''Kommer snart!'', ropade jag tillbaks och satte på mig mina svarta klackskor och tittade mig i spegeln en sista gång. Jag hade köpt en klänning härom dagen för ca 1500 kr. Den dagen var mamma nära på att döda mig på plats, men jag bestämde ju över mig själv nu så hon hade egentligen så mycket att säga till om när det gäller sådana saker. Jag är 18 år om bara några timmar, har egna pengar och egen bil, så ja, man kan väl säga att jag är en kvinna på heltid.

Mamma brukade ha problem med pengar när hon flyttade från Sverige hit till England för 12 år sedan, men sen, ett år senare började pappa, som jag inte har träffat på 10 år skicka pengar för att vi skulle klara oss. Efter skiljsmässan flyttade jag, mamma, min syster Sam, bror Jeremy och lillasyster Ellie till Holmes Chapel, England. Mamma och pappa hade lärt oss engelska redan från början eftersom pappa var brittisk så det var inga problem med det. Där växte vi sedan upp. När jag var 14 började jag jobba i ett bageri på helger och efter skolan, där jag träffade den underbaraste personen i hela världen. Harry Styles. Vi blev bästa vänner och gick sedan i samma klass i ett och ett halvt år innan vi flyttade tillbaka till Sverige för att mamma fick jobb här. Efter det tappade vi kontakten helt. Han slutade ringa och sms:en blev färre och färre. Där bodde vi sedan i 1 år, sen flyttade vi tillbaka till England, eller rättare sagt, London. Och här har vi bott i två år nu. Vart min pappa tog vägen efter skiljsmässan har jag ingen aning om. Han skickar fortfarande pengar, men jag vet inte vartifrån dom kommer bara. Både jag och Ellie brukar fråga mamma om hon vet vart han är, men hon säger alltid nej och att vi ska sluta tänka på det.

Ellie har bara träffat honom en gång i sitt liv, men jag önskar att hon aldrig hade gjort det. Den gången var hon bara 4 år och fattade inte riktigt vad som hände. Det hade varit mycket bättre om hon inte hade träffat honom för då hade hon inte behövt ha någon att sakna och drömma om varje dag. Jeremy var 13, Sam var 12 och jag var 11 senast vi träffade honom. Sam och Jeremy bryr sig inte om han lever eller inte längre. Jag antar att jag känner samma sak. Han har inte hört av sig på 10 år så varför ska vi bry oss? Om han brydde sig om oss skulle han velat träffa oss ofta, som vanliga pappor gör när ens föräldrar har skiljt sig. Men vad gör han istället? Åker iväg någonstans i världen med en 10 år yngre kvinna och troligen skaffar en ny familj. Det är vad vår pappa gjorde. Underbart eller hur?.

Mamma dejtade ganska mycket efter det men det blev aldrig något långvarigt med någon av dem. Jag hoppades bara att mamma skulle träffa någon snart så hon också kunde gå vidare.

Jeremy flyttade ut för ett år sedan så nu var det bara jag, mamma, Sam och Ellie kvar. Det kändes konstigt att inte ha någon kille kvar i huset.

För ett år sedan blev jag tillsammans med en kille som heter Lucas. Mamma gillar honom inte, och ingen annan i familjen heller för den delen. Jag vet inte vad det är som gör att dom inte gillar honom men det är väl för att dom tror att han inte är bra för mig. Om jag ska vara ärlig så är han lite av en ''bad boy''. När vi blev tillsammans fick han mig att testa droger. Vilket jag ångrar så sjukt mycket nu. Jag ryktes bara med. Det var inte meningen att något sånt skulle hända. Sen förbjöd mamma mig att träffa honom igen men det dröjde inte länge förän vi var tillsammans igen. Sen dess har det inte hänt något så det är jag väldigt glad för och mamma börjar acceptera honom mer och mer.

 

Idag fyller jag som sagt 18 år. Äntligen. Jag, Lucas och några vänner skulle ut och festa, så det är därför som jag köpte en så dyr klänning. Det var trots allt en speciell kväll och jag ville se så bra ut som möjligt. Det hade kommit gratulationskort hela morgonen från släkt och vänner. Både från England och Sverige. Till och med de från pappas sida av släkten kom ihåg denna dagen, vilket gjorde mig väldigt glad.

Jag drog några lätta drag med mitt nya röda läppsift över läpparna och rättade till klänningen innan jag tog min handväska i handen och gick ner till mamma i köket.

När jag kom ner satt Sam vid bordet med en bunt med böcker.

-''Ta'da'', sa jag glatt och snurrade runt. -''Snyggt sis! Jag hoppas att din kväll blir bättre än min...'', suckade Sam och bläddrade i en av böckerna. Jag la huvudet på sned med ett leende. -''Du måste inte sitta här hela kvällen, du kan hänga med ut'', föreslog jag och satte mig ner på stolen mitt emot. -''Det är min födelsedag trots allt''.

Hon tänkte precis säga något när mamma kom in i rummet och öppnade munnen. -''Åh nej du, Sam, du måste göra klart det där tills imorgon om du ska komma iväg till USA i höst'', sa hon och hängde disktrasan vid diskhon. Sam suckade ännu en gång. -''Mm, mamma har rätt, om jag inte blir klar med detta tills imorgon kan jag glömma mitt jobb i USA''.

-''Okej då..''.

-''Grace, ställ dig upp så jag får se hur klänningen sitter'', sa mamma och log.

Jag ställde mig upp och gjorde samma sak som jag gjorde framför Sam. -''Vad tycker du? Värd 1500, eller hur?'', småskrattade jag. Hon rullade ögonen mot mig men kunde inte låta bli att le.

-''Jättefin Grace – men nu måste du gå om du ska hinna i tid''.

Jag tittade på klockan. Tio över sex. -''Lucas borde vara här snart'', mumlade jag och mammas blick ändrades snabbt. -''Lucas? Ska han hämta dig? Jag trodde att du skulle åka med Camilla'', sa mamma förvånat men samtidigt väldigt oroligt.

-''Är du seriös? Han är min pojkvän mamma, så ja, han ska hämta mig''.

Jag trodde att hon hade kommit över hela den där insidenten nu. Lucas är en underbar kille när man lär känna honom men tyvärr så hann han inte bli så bekant med mamma innan det där hände.

Bara några sekunder senare hördes en tuta från en bil ute på gatan. -''När man talar om trollen'', sa jag och började gå mot hallen. -''Jag kommer hem sent, du behöver inte sitta uppe och vänta''. Mamma följde efter. -''Okej, ha det så kul nu gumman, och var försiktig, kör inte om du har druckit!'', ropade hon efter mig när jag öppnade dörren. -''Jaja, hejdå, älskar dig!'', sa jag och gick ut. Det var varmt ute, säkert 23 grader. Sommaren hade kommit tidigt i år, men jag klagade inte. Det hade varit varmt hela Maj och nu var det äntligen Juni.

Lucas gick ut ur bilen för att möta mig men hann inte så långt inna jag var framme. -''Hey babe!'', sa han glatt och kysste mig. -''Hi'', log jag och besvarade kyssen innan vi satte oss i bilen. Det sista jag ville var att kvällen skulle spåra ur totalt precis som förra året. Då fick jag åka ambulans klockan 4 på morgonen och sedan åka till polisstationen på förhör. Det var inte riktigt så den kvällen var planerad, men eftersom jag var med Lucas förväntade jag mig inget annat än katastrof. Men jag hoppades bara att detta året skulle bli annorlunda.

 

Bra? Dåligt? kommentera! xx

Presentation


Hejhej! Här får du de senaste uppdateringarna om Harry, Liam, Louis & Niall! xx
-Linn

Fråga mig

84 besvarade frågor

Följ mig på Twitter!

https://twitter.com/MrsHoran0723

@MrsHoran0723 jag följer er tillbaka!

 

Omröstning

Har du Twitter?
 Ja
 Nej
 Har haft

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Arkiv

Senaste inläggen

Kategorier

Senaste

  Namn: Where We Are 

  Typ: DVD

  Släpptes: 1 December 2014

  Namn: This Is Us

  Typ: Film

  Släpptes: December 2013

  Namn: Up All Night

  Typ: Film 

  Släpptes: 29 Maj 2012

Namn: You & I

Typ: Parfym

Släpptes: 2014

Namn: That Moment

Typ: Parfym

Släpptes: 2014

  Namn: Our Moment

  Typ: Parfym

  Släpptes: 2013

 Namn: Where We Are - Our Autobiography

Typ: Bok

Släpptes: 2014

  Namn: Where We Are

  Typ: Bok

  Släpptes: 2013

  Namn: Dare To Dream

  Typ: Bok

  Släpptes: 2013

  Namn: FOUR

  Typ: Album

  Släpptes: 17 Nov 2014

  Turne: On The Road Again

  7 Feb - 31 Oct 2015

  Namn: Midnight Memories

  Typ: Album

  Släpptes: 2013

  Turne: Where We Are

  25 April - 6 Oktober 2014

  Namn: Take Me Home

  Typ: Album

  Släpptes: 2012

  Turne: 23 Feb - 3 Nov 2013

  Namn: Up All Night

  Typ: Album

  Släpptes: 2011

  Turne: 18 Dec 2011 - 3 dec 2012

Besöksstatistik

Translate the blog :)

RSS

Följ bloggen

Följ onedirectionsweden1d med Blogkeen
Följ onedirectionsweden1d med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se