onedirectionsweden1d

Inlägg publicerade under kategorin The Style In Your Pocket

Av 1D Updates - 15 april 2014 16:51

Hej! Så, här är äntligen kapitel 4!! Sorry för att det har dröjt men jag har varit ganska upptagen med en skolgrej så det är därför, men här är det iallafall och jag hoppas att ni gillar denna delen, och glöm inte att gilla o kommentera! xx

P.s Jag har tagit en bit från en del av Diana, nikommer märka det sen men det var bara för att jag tyckte att det var en bra del att ha med liksom, men ni fattar säkert :P Tack ännu en gång för att ni läser bloggen och för alla snälla o gulliga kommentarer! Love ya! x

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tidigare: Efter maten gick jag upp till mitt rum med lite hjälp av mammas gamla kryckor. Jag la mig ner tvärs över sängen och gick in på Facebook. Två vänförfrågningar. Jag klickade ivrigt på dom för att kolla vilka det var och mitt hjärta tog ett lätt skutt när jag såg ett namn som jag inte hade väntat mig skulle vara där.
Den ena personen var Mikayla, det var inte förvånande men den andra personen var, ingen mindre än Harry.
Jag accepterade snabbt båda två men ångrade mig snabbt när jag hade klickat 'acceptera' på Harry. Jag var iförsej jätte glad över att han hade lagt till mig som vän men samtidigt kändes det som att jag skulle dö när som helst. Efter att ha tänkt efter en stund kändes det genast bättre. Han gick ju trots allt i min klass så det var väl inte så konstigt trots allt.
Det dröjde inte länge förän jag fick ett meddelande. Det var från Harry och det stod "Hey Cas (:".
Jag log för mig själv och svarade snabbt. "Hey :) What's up?"
"Nothing much, you? (:"
"Okay, same here, just ate dinner"
"Cool, what did you eat?"
"Pizza"
"Nice, I love pizza (;"
"Haha , yeah me too"
"So...How's your knee?"
"Fantastic"
"I see, not so good"
"No...I hope it's better tomorrow tho"
"Yeah, let's hope so (:"
"Well, I gotta go now, but I'll see you tomorrow (:"
"Okay! See ya stone bridge girl ;)"
 

 ''Cassidy's pov''

 

-''Mikayla! Wait up!'', ropade jag efter henne genom hela köpcentrumet. Jag kunde fortfarande inte gå ordentligt men det var betydligt bättre än det hade varit dagen innan. -''Do you hear what I am saying? It was Harry who was at the stone bridge!'', sa jag ivrigt när jag kom fram till henne.

-''Yes, I know Cas, you told me like 50 times yesterday'', påminde hon mig och tittade bland tröjorna som hängde framför oss. -''Okay, I'm sorry, it's just...''. Hon avbröt mig. -''You like him'', sa hon och tittade på mig som att det vore självklart. -''Wait, what?'', frågade jag förvirrat. -''No, I don't like him like that, I just think he seems nice...that's all'', fortsatte jag. Mikayla sa ingenting. Hon log bara mot mig och såg inte det minsta övertygad ut. -''Mia, come on, you know him, right?''.

-''Yeah, I do, but that doesn't mean that I'm gonna sit here and tell you stuff about him'', varnade hon. -''We don't have to stay here, we can go to starbucks'', föreslog jag snabbt. -''But --''

-''Please, Mia, we're friends, right?'', avbröt jag henne. Hon tittade besvärat på mig och flängde blicken fram och tillbaka en stund innan hon svarade. -''Okay, fine!'', sa hon med en suck.

-''Yes! You're the best, come on'', sa jag och log brett, krokade hennes arm med min och gick mot starbucks. Om det var något som jag var bra på så var det att övertyga folk. Mamma sa alltid att jag hade en fömåga att kunna övertala vem som helst, med bara en blick. Jag antog att det var en förmåga som var användbar i vissa tillfällen.

 

-''Okay, go'', sa jag precis när vi hade satt oss ner vid ett bord på Starbucks med varsin milkshake.

-''So, what do you wanna know?'', frågade hon och tog en klunk. -''I don't know, just tell me something, you know, fun fact'', skrattade jag och väntade på att hon skulle börja.

-''Okay, so, he's a aquarius, his parents are divorced, last year he was dating a girl named Emilie, you two have biology and English together btw''. Jag satt tyst och lyssnade på varenda ord hon sa. Det var intressantare än vad jag trodde. -''We do?'', sa jag förvånat. -''Yeah, you do'', sa hon snabbt och fortsatte. -''Okay, let's go on! He likes cats, his favorite movie is Love Actually, he has a sister named Gemma, and he has an amazing voice!'', sa hon i en enda mening utan att andas mellan orden. -''He can sing!?'', utbrast jag i chock och fick flera blickar på mig. -''He sure can''.

-''Cool'', log jag och tog en klunk av min milkshake. -''How do you know all this? I didn't know you were that close?''. -''Well, we're neighbours, and we've known eachother for like 10 years'', sa hon som att det skulle vara uppenbart. Jag satt bara där helt chockad. Varför hade hon inte sagt det tidigare när jag frågade massa saker om honom. -''W-why haven't you told me this!?''

-''I don't know, but when we got older we started to hang out with other people and stuff so we're not that close anymore, we harldy even talk at all''. -''Oh, okay, but thanks for telling me this''

-''No problem'', sa hon med ett svagt leende på läpparna.

-''But do you know why he wasn't in school today?'', frågade jag efter en stund. -''No, I don't, actually, I was wondering the same thing''. -''Hm, well, he will probably be there tomorrow'', log jag. -''Yeah''.



Nästa morgon var jag uppe tidigare än vad jag brukade. Jag var nervös av någon anledning. Eller kanske inte direkt nervös, men det var en konstig känsla som gjorde att jag såg fram emot skolan, vilket var väldigt ovanligt med tanke på omständigheterna.
Jag hade ringt Mikayla tre gånger i rad men hon hade inte svarat, så jag antog att hon fortfarande sov.
Redan kvart i sju var jag nästan helt klar. Jag hade duschat, klätt på mig och fixat håret. Ett av Westlife's album spelades för fullt i högtalarna men inte högt nog så det väckte resten av familjen. Jag sjöng med till de låtar som jag kunde texten till och nynnade resten.
Efter en stund hördes en lätt knackning på min dörr. Det var mamma som vanligt.
-"Honey, are y--"
-"Yes, I'm up mom!", ropade jag snabbt innan hon hunnit avsluta meningen. -"Oh, okay, good", sa hon glatt men ändå misstänksamt och skuggan av hennes fötter vid dörren försvann.
Jag pausade musiken och gick ner till köket där hela familjen satt.
Pappa blev mer än förvånad när han såg mig, och samma sak var det med Jeremy. -"Goodmorning", log jag samtidigt som jag stoppade ner ett rostbröd i brödrosten. Elsa log brett när hon såg mig och försökte säga mitt namn. -"Cass", sa hon med ett skratt och gungade benen fram och tillbaka i barnstolen vid bordet.
-"Goodmorning, why are you up so early?", frågade Jeremy med en trött röst. -"No special reason, why?", ljög jag och satte mig vid bordet. Men där hann jag inte sitta länge förän mobilen ringde i bakfickan. Jag reste snabbt på mig och såg på skärmen att det stod "Mia". Ett leende spred sig på mina läppar och jag svarade snabbt. -"Hello?"
-"Morning, it's Mikayla"
-"I know, I've been trying to reach you all morning!", sa jag och gick till vardagsrummet för att kunna prata i fred.
-"You know, just because you're up early, doesn't mean that I am", påpekade hon.
"I know, sorry, What's up?"
"I was just going to tell you that your crush is coming to school today, I just spoke to him".
Jag log bredare än någonsin.
-"Yes!", utbrast jag så högt att jag var 99% säker på att hela familjen hörde. Till och med Mikayla flinade åt min reaktion. -"I mean...cool!"
-"Nice save, Cas", skrattade hon.
-"Pfft, that wasn't a save...it was just a better word for 'omg-he-is-coming-to-school-today-this-day-are-going-to-be-awsome', and by the way, I do not have a crush on him!", rättade jag henne.
-"No, no of course not, why would you?", flinade hon.
-"Exactly! See you soon, bye"
-"Bye"
När jag kom in i köket igen hade jag allas blickar på mig. -"What?", frågade jag som om inget hade hänt.
-"Okay, spell it, why are you so happy?", frågade Jeremy snabbt och väntade på ett svar.
-"I'm not 'happy', okay? Can we just drop this, please?", bad jag och tog upp brödet från rosten och gick ut i hallen. -"aren't you gonna eat breakfast?", ropade mamma från köket när jag tog på mig skorna.
-"I am eating right now, mom", mumlade jag med brödskivan i munnen. -"I mean real breakfast"
-"This is 'real' breakfast, and btw, I'm not that hungry".

-''Okay, if you say so'', sa hon med en suck. -''Do you need a ride to school?''.

-''No, it's okay, I'll walk, bye!'', sa jag snabbt och försvann ut genom dörren. Jag hängde min väska över axeln och började gå mot skolan.



När jag kom fram till parkeringen där jag och Mikayla skulle mötas så var hon inte där än. Jag tog upp min mobilen från fickan och såg ett sms från henne.

From: Mia <3

Hi Cas, sorry but I'll be late today, but I'll get there as soon as I can x

Jag skakade på huvudet och skickade snabbt tillbaka ett svar innan jag sakta började gå mot ingången. Men jag stoppades av att någon la sin hand på min axel. Jag hoppade till, vände mig snabbt om och fick se Harry stå där med ett leende på läpparna. -''Hi'', log han.

-''Harry! Hi, where were you yesterday?'', frågade jag nyfiket. -''Oh, you know, I was...sick''

-''I see, but look, I actually need to talk to you about something...'', började jag.

-''Yes, that was me, at the bridge a few days ago'', sa han innan jag hann säga något mer.

-''It was wasn't it?'', skrattade jag. Det blev en pinsam tystnad en stund innan Harry fortsatte

-''Ehm, we should probably go or we're gonna be late to class''

-''Yeah, you're right, let's go, but whait, what class?''. Harry tog upp schemat från väskan och tittade igenom det. -''English'', sa han kort och började gå.

-''Oh, great'', suckade jag och följde tätt efter. Jag hade inte träffat den där Emilie än, så det skulle bli intressant att få göra det. Okej, jag ville egentligen inte träffa henne över huvudtaget men jag hade inget val. Jag visste inte riktigt varför egentligen, för jag hade ju ingen anledning till att inte vilja det.


När vi kom in i klassrummet hade Mikayla fortfarande inte dykt upp. Jag slängde en blick över mobilen för att se om hon hade ringt eller sms:at något mer men det var tomt. De andra eleverna började storma in och rätt som det var stod det en blond tjej med blå ögon framför mig.

-''Hi'', sa hon artigt med ett leende. -''Hi'', sa jag kort och tittade på Harry och sedan tillbaka på tjejen framför mig. -''You're the new girl, right?'', frågade hon nyfiket. -''Yeah, I am''.

-''Nice to meet you, I'm Emilie'', sa hon och skakade hand med mig. -''Oh...'', jag stelnade till för ett ögonblick och studerade henne uppifrån och ner. Typisk överklass tjej. Men det var väl jag också egentligen om man tänker efter. Jag hade ju till och med en egen barnflicka. -''I'm Casi'', sa jag kort och fejkade ett leende. Hon log mot mig en gång till innan hon vände sig mot Harry.

Hon tänkte precis säga något innan våran lärare kom in i klassrummet. -''Goodmorning everyone! Sit down please'', sa han och gick fram till tavlan med en hög med böcker i famnen.

-''Wanna sit with me, Harry?'', frågade Emilie och gav mig en bitchig blick. Harry tvekade. Hans blick vandrade mellan mig och Emilie några gånger innan Mr.Fitz avbröt. -''Harry, Emilie and....''

-''Casi''. -''Casi, can you sit down please, so we can start?''.

Emilie drog med sig Harry till bänken framför mig och satte sig ner. Hon vände sig om och hade det mest fejkade leendet någonsin på sina läppar. Och ungefär där förstördes dagen som jag trodde skulle bli perfekt.

Mr.Fitz skulle precis börja prata igen när dörren öppnades, och in kom Mikayla med en frisyr som jag inte tror att det fanns ett namn till. Hon fick snabbt syn på mig och satte sig på stolen bredvid.

-''Miss Stewart, late again!'', påpekade Mr.Fitz med en suck. -''Sorry, but I missed the bus'', försvarade hon sig och tog upp sina böcker. -''Okay guys! As I've said before, we're going to start with a project about music, and you're going to work two and two,okay? So, you will be working with the person beside you'', sa Mr.Fitz och började dela ut böcker.

Jag suckade lätt och tittade diskret på Harry och Emilie framför mig.

-''I saw that, hun'', viskade Mikayla plötsligt. Jag tittade förvirrat på hene. -''Saw what?''.

-''You like him!'', utbrast hon. -''No! I don't, I just don't like that girl, that's all''.

-''And why don't you like her?''. Frågade hon och väntade på ett svar. -''Girls! Quiet!'', sa Mr.Fitz irriterat när han kom fram till oss med böcker. Dom såg ganska gamla ut och på framsidan var det en bild på olika rock och popband. -''So, you're going to pick one band from the old days to talk about! You have two weeks to do this, and you better get started if you're going for an A+'', förklarade han och fortsatte gå. -''I don't know....I just...'', stammade jag fram. -'' You just...?''.

-''She a bitch!'', utbrast jag och fick allas blickar på mig. Harry tittade förvirrat på mig samtidigt som han försökte att hålla sig för skratt. -''Miss Roberts, detention this afternoon'', sa Mr.Fitz och gav mig ett papper. -''But...''. -''No but's, see you there''.

-''Let me take a wild guess, the fact that Harry and Emilie will be working together, annoys you?''.

Jag antar att Mikayla hade rätt. Jag ville inte reagera som jag gjorde, för det fanns som sagt ingen anledning till det, men jag kände bara på mig att Emilie hade haft något emot mig redan från sekunden hon såg mig.

Jag svarade henne inte. -''Ah, come on Cas, there's nothing you can do about it anyway''.

-''I can't? Well, let's see about that''.

 

   

Av 1D Updates - 6 april 2014 05:06

Tidigare: 

 -''There's a new girl here today and --''. Hon blev avbruten av en kille som satt längst ner i klassrummet tillsammans med hans kompisar. -''We've met her before'', påpekade han och nickade mot Mikayla. -''Ah, shut up'', snäste hon och lade en hand på min rygg. Läraren, vars namn fortfarande var okänt fortsatte att prata. -''Harry don't be stupid'', sa hon irriterat och fortsatte. -''This is Cassidy Roberts and she is starting today!''.

Just i den stunden ville jag dö. Det var så pinsamt att stå där och ha allas blickar på mig. Men jag visste att jag inte skulle komma ur det så jag fick bara gilla läget. -''You can sit beside Harry'', sa hon och pekade. Han tittade på mig en stund och av någon anledning fastnade min blick på honom i några sekunder innan Mikayla tog tag i mig. -''Come on invalid'', retades hon och greppade tag om min arm och hjälpte mig ner till bänken bredvid killen med lockigt hår. Jag log nervöst mot honom när jag satte mig på stolen bredvid. -''Hey'', sa han plötsligt. -''Hi''.

-''What happend?'', frågade han och tittade på mitt ben. Jag flinade. -''Long story''.

-''I've got time'', log han.

 

*Cassidy's pov*

Dagen rullade på ganska bra faktiskt, bortsett från att jag knappt kunde gå själv. En perfekt start på dagen. Eller inte. Jag var på väg från lektionen med Mikayla tätt intill mig som stöd. Jag kände mig dum som hindrade henne från att göra andra saker men hon hade inte klagat. Inte än iallafall. -"Mikayla, this is really nice of you but you don't have to do this, you know", sa jag när vi kom fram till skåpen. -"I know, but I want to, it's my fault, so I'm gonna take care of you", log hon och öppnade mitt skåp och sedan hennes som var alldeles bredvid. -"Mikayla, you know that boy over there", sa jag och nickade diskret mot Harry som stod en bit bort. -"Harry? What about him?", frågade hon nyfiket.
-"I don't know 100% but I think I've seen him before....does he play guitar?" Mikayla tittade på mig och kunde inte hålla sig för skratt. -"No, I don't think so, Cas, he's not that type", sa hon och skakade på huvudet. -"Are you sure?"
"Yeah", sa hon och tog ut sin väska och några böcker från skåpet. -"Well...I don't think he does, but who knows, he's full of surprises tho".
Jag log åt hennes ord och stängde sedan mitt skåp. Jag stod kvar en kort stund och tittade på honom. Det kanske inte var han som var vid bron ändå. -"Are you coming?", frågade Mikayla som redan var på väg ut genom porten. -"Yeah"

Det regnade rejält när vi kom till busshållplatsen. Det var endast några få personer där och något paraply hade vi inte. Min jacka va dyngsur och mitt hår kändes som ett fågelbo. Jag hade virat en plastpåse runt mitt ben för att skydda bandaget så bra det gick. Ca tio minuter senare kom bussen. Jag tog upp mitt busskort ur fickan och stämplade på. Det var inte lätt att komma på bussen med ett ben som man knappt kunde stöda sig på, men det gick ganska bra ändå.
-"Do you want a window seat?", frågade Mikayla innan vi satte oss ner. -"No, it's okay, honestly, I think it's better if you sit there"
-"Oh, yeah you're probably right", skrattade hon och satte sig vid fönstret och sedan satte jag mig på sätet bredvid henne. Efter bara en liten stund kom det på fler människor på bussen, mest folk från skolan. Men det var ett speciellt ansikte som jag kände igen lite extra.
-"Mikayla!", viskade jag, men ändå högt nog för att hon skulle höra.
-"What?"
-"Look, it's Harry", log jag och tittade på honom. Han satte sig några säten framför oss. -"So?" Mikayla höjde ett ögonbryn.
-"Nothing...", sa jag och ryckte på axlarna. Jag visste inte varför jag blev så glad när jag så honom. Det var inget speciellt med honom. Han var väl som alla andra killar. Och dessutom hade jag bara känt honom i några timmar. Det sista jag ville var att ha en crush på någon. Tro mig, jag hade haft det väldigt många gånger och jag lyckades på något sätt alltid bli sårad. Det är väl så livet är ibland. Man blir sårad, är ledsen ett tag, och sen går man vidare.
Jag bestämde mig iallafall för att jag skulle försöka få kontakt med honom. Jag var tvungen att fråga honom om det var han som var vid bron. Inte för att det spelade någon roll egentligen men jag var bara nyfiken.

Regnet hade slutat när jag kom hem som tur var, men mina kläder satt bokstavligen fastklistrade på min kropp och jag kände mig bara allmänt äcklig. En dusch var vad som behövdes. Mitt knä värkte när jag haltade upp för trappan. Jag kunde gå själv men det tog sin lilla tid. När jag kom in i hallen slängde jag av mig jackan och gick långsamt in i vardagsrummet där Jeremy satt och tittade på tv. Han såg väldigt förvånad ut när han såg mig. Han sa ingenting, utan väntade bara på att jag skulle börja prata.
-"You don't wanna know", sa jag efter en stund. -"You're right, I don't", sa han kort och vände blicken mot TV:n igen.
-"Where's Elsa?", frågade jag innan jag gick in i badrummet.
-"With dad at work", svarade han utan att slita blicken från TV:n.
-"Oh, okay"
Jag tog av mig de blöta kläderna och hängde upp dom på tvättställningen och satte upp håret i en tofs. Påsen som satt runt benet spände jag åt med en bit tejp så det skulle sätta fast ordentligt när jag duschade.
När jag var klar tog jag på mig ett par mjukisar och en mysig tröja och gick ut till Jeremy igen. Jag värmde ett glas oboy och satte mig med en filt bredvid honom i soffan. Han tittade på någon film som jag inte hade sett förut. -"What are you watching?" Frågade jag efter att ha tittat en stund. -"See You Again"
-"Hm, okay, what is it about?"
-"A girl who lose her sister in a tsunami and she's trying to start over again and then she starts to see things, like ghosts and stuff and she imagine things, and then it turns out that it's her sister who is the ghost and they are talking to eachother and yeah, I can't explain"
Jag fick en klump i halsen av att höra det. Jag var så känslig för sorgliga filmer, och speciellt när det handlade om döden. Men jag satt ändå kvar och tittade.
När filmen var slut hade jag gråtit en skvätt. Mina kinder var blöta och jag satt med filten uppe vid hakan. Vi satt helt tysta en stund innan jag öppnade munnen. -"Jeremy...?"
Han tittade upp på mig. -"Yeah?"
-"Do you think Anna is looking down at us...?", sa jag tyst och tittade ner i filten. Det tog några sekunder innan han svarade. Jag tror inte att han visste vad han skulle svara. Vad skulle han svara egentligen? Jag visste att han inte riktigt trodde på sånt men han gjorde alltid allt för att inte såra mig. Han tittade på mig med ett svagt leende. -"Yes, I think she does", sa han och lade armen om mig och drog mig närmare honom. -"You know, she will always be in your heart, she will always be your sister, even if she isn't here all the time".
"I know, but I just miss her so much", mumlade jag och vilade huvudet mot hans axel. -"I know, me too".
Plötsligt hördes ett ljud av att ytterdörren smälldes igen och sekunden senare kom mamma in i rummet. Hon sprack upp i ett leende när hon såg oss. -"Awe, let me go and get the camera", skämtade hon och fortsatte in i köket. -"Ha-ha, very funny, mom", sa jag och satte mig upp i soffan. -"Just kidding, Cas, but it was a long time ago you two spend time together", påpekade hon och hängde kappan över en köksstol. -"So, how was your first day?" Frågade hon och gick fram till soffan. -"Well...", började jag och försökte resa på mig. -"What can I say, it went pretty good actually", fortsatte jag. Hennes blick ändrades snabbt när hon såg mitt ben.
-"Omg, honey, are you okay? What have you done!?", frågade hon chockat. -"It's okay, mom, I just ran into a girl at school", förklarade jag.
-"You have to be more careful, sweetie, can you walk at all?"
-"Yes, I can walk, it just hurts a little bit, but I'm fine"
-"Okay, well, I'm gonna make some dinner, what do you wanna eat?"
-"Can't we just order pizza?", sa jag och Jeremy i mun på varandra. Mamma tittade på oss med en suck, men det gick snabbt över i ett leende. -"You two are hopelss", sa hon och skakade på huvudet medan hon gick fram till telefonen.
Jag gav Jeremy en high-five och skrattade.

Efter maten gick jag upp till mitt rum med lite hjälp av mammas gamla kryckor. Jag la mig ner tvärs över sängen och gick in på Facebook. Två vänförfrågningar. Jag klickade ivrigt på dom för att kolla vilka det var och mitt hjärta tog ett lätt skutt när jag såg ett namn som jag inte hade väntat mig skulle vara där.
Den ena personen var Mikayla, det var inte förvånande men den andra personen var, ingen mindre än Harry.
Jag accepterade snabbt båda två men ångrade mig snabbt när jag hade klickat 'acceptera' på Harry. Jag var iförsej jätte glad över att han hade lagt till mig som vän men samtidigt kändes det som att jag skulle dö när som helst. Efter att ha tänkt efter en stund kändes det genast bättre. Han gick ju trots allt i min klass så det var väl inte så konstigt trots allt.
Det dröjde inte länge förän jag fick ett meddelande. Det var från Harry och det stod "Hey Cas (:".
Jag log för mig själv och svarade snabbt. "Hey :) What's up?"
"Nothing much, you? (:"
"Okay, same here, just ate dinner"
"Cool, what did you eat?"
"Pizza"
"Nice, I love pizza (;"
"Haha , yeah me too"
"So...How's your knee?"
"Fantastic"
"I see, not so good"
"No...I hope it's better tomorrow tho"
"Yeah, let's hope so (:"
"Well, I gotta go now, but I'll see you tomorrow (:"
"Okay! See ya stone bridge girl ;)"

------------------------------------------------
Dun dun dun...! :o Vem längtar till nästa del redan nu? ;)

Av 1D Updates - 3 april 2014 18:25











Tidigare:  Innan jag gick in i mitt rum gick jag förbi Elsa's. Dörren stod lite på glänt och den lilla lampan med dansande nallebjörnar på lös på ett bord bredvid hennes spjälsäng.
-"Hi Elsa", viskade jag och gick långsamt in till henne. Jag satte mig ner på pallen bredvid henne. Hennes små ögon var slutna och hon sov djupt. Jag satt där en stund och tittade på när hennes mage åkte upp och ner. Det enda som jag kände just då var att jag hade haft sån tur ändå. Jag var så tacksam över att jag fortfarande hade Elsa kvar. 
-"You miss her too, don't you?", viskade jag och tog ett lätt tag om hennes lilla hand. 
-"Cas, let her sleep", sa Jeremy och lutade sig mot dörröppningen. -"Mom needs your help downstairs"
Jag suckade lätt och reste på mig.
-"I know...I'm coming", sa jag och gick försiktigt efter Jeremy och stängde dörren efter mig igen.


  

* Cassidy's pov *


*Beep beep beep*

Jag satte mig chockat, hastigt upp i sängen och slog till klockan så den åkte ner på golvet med en duns. Klockan var sju och det var Måndag. Den jobbigaste dagen på hela veckan. Jag ville egentligen inte börja i en ny skola, men det var ju bättre än att vara mobbad.

-''Casi, are you up yet? You're gonna be late, honey'', hördes mammas röst från andra sidan dörren.

-''Mhm'', mumlade jag och gick upp ur sängen. -''Casi?'', fortsatte hon.

-''Yes, mother? Can I get the chance to wake up before you start talking?'', suckade jag och öppnade garderobsdörrarna för att hitta något passande att ha på mig. -''Do you know where you are gonna go?'' frågade hon. -''Yes, don't worry about it, I have everything under control''.

-''Good, come down and eat breakfast when you're dressed'', sa hon och gick ner till nedervåningen igen.

Jag hittade snabbt något att ha på mig. Det var nästan aldrig svårt att hitta kläder på morgonen eftersom jag hade så mycket olika plagg. Men innan jag klädde på mig gick jag in i ducshen. Det brukade ta runt 20 minuter för mig att ducsha på morgonen men det berodde iförsej på vad jag skulle göra och så vidare. Jag stod där och dagdrömde och lät det varma vattnet rinna ner över mitt långa hår. Klockan började gå iväg och jag började känna mig en aning stressad. Jag sköljde snabbt ur schampot ur håret och ställde mig på den lilla handduken som låg på golvet utanför duschdörren.

Medan jag virade en handduk runt midjan hörde jag Jeremy's röst utanför. -''Cas! Hurry up!''

Jag ignorerade honom och torkade istället mina ben och sedan resten av kroppen.

Håret lät jag självtorka och gick sedan ut ur badrummet och såg Jeremy stå där med bena i kors och en blick som kunde döda om det var så. -''How long does it take for a girl in the bathroom? Seriously'', sa han och gick in och stängde dörren bakom sig.


En stund senare hade jag fått på mig kläderna och sminket var på. Sen var det bara håret kvar.

Jag gick ner till köket där mamma och pappa satt och åt frukost.

-''Goodmorning sunshine'', sa pappa glatt och tog en klunk av sitt kaffe.

-''Morning'', log jag och tog ner en kopp från skåpet i köket. -''You have to hurry if you're gonna get there in time, you don't wanna be late the first day'', påpekade pappa.

-''I know, I know, I have 40 minutes, calm down please'', bad jag medan jag hällde upp te vatten i koppen och slog mig ner vid bordet. En tystnad spred sig över oss och jag bara satt där och vevade med skeden i teet. Tankarna for runt i huvudet på mig.

-''Is everything alright Casi?'', frågade mamma oroligt.

-''What?'', sa jag och vaknade från min dagdröm. -''Yeah, I'm fine, just nervous'', förklarade jag och fejkade ett leende. Jag ljög. Det var inte alls bra. Jag var nervös såklart men det var inte bara för att jag skulle börja i en ny skola för jag hade ju min bror där men för att jag var rädd att bli mobbad.

Jag vet att jag inte skulle tänka så, men av någon anledning så hade jag svårt för att låta bli.


Tjugo minuter senare var jag helt klar. Jag stod framför spegeln i hallen och tittade mig själv i ögonen när Jeremy kom ner från övervåningen. -''Are you done?'', frågade han och satte på sig skorna och slängde på sig en svart skinnjacka. Jag tog ett djupt andetag och vände mig mot honom. -''Yeah, let's go'', log jag. -''Bye mom!, ropade jag innan jag stängde dörren.

Pappa gav oss skjuts till skolan endast för att det var första dagen för mig och för att han inte ville att jag skulle gå vilse på vägen. -''Dad, I have Jeremy, you know, I won't get lost'', skrattade jag.

Han skrattade. -''I know honey, but I have to run a few errands before work so I don't mind giving you a ride to school'', log han. -''Ookay, if you say so''.


Tio minuter senare var vi framme vid skolan. -''Here we are!'', sa pappa glatt och tittade på mig i backspegeln. Jag satt helt stilla och stirrade ut genom fönstret. Vad var det för fel på mig? Det var bara en annan skola. Jag hade ju liksom gått i skolan innan, så det var ju inget nytt.

Jeremy sa hejdå till pappa och klev ur bilen. Han var på väg att ta några steg när han vände sig om och såg mig sitta kvar i bilen. Han hukade sig lite för att få ögonkontakt med mig genom rutan.

-''Are you coming?'', mimade han stressat. -''Casi, get out of the car, this is ridiculous'', tjatade pappa. Jag gjorde till slut som han sa och gick ur bilen. Jag stod där på trottoaren och såg mig omkring. Skolan var väldigt stor och gjord av tegel. Framför de stora ingångarna var det en stor gräsmatta med bord och bänkar där elever satt och pluggade. Jämfört med min andra skola så var detta rena slottet. Fast det var väl inte så konstigt eftersom det var en privat skola. Jag fattade egentligen inte vad jag gjorde där men jag kände att det inte var någon idee att säga emot.

-''So, do you know where you're going?'', frågade Jeremy. -''Yeah...I think so'', svarade jag och drog upp bandet på min väska som var på väg att glida ner från min axel. -''Good, see you later then, good luck sis'', log han och gick mot sina kompisar som satt vid ett av borden längre bort.

-''Thanks..'', sa jag tyst även fast jag visste att han var för långt bort för att kunna höra.

Efter att ha tagit ett djupt andetag gick jag med bestämda steg över gräsmattan. Bollar flög från alla olika håll och det kom mer elever hela tiden.

I samma stund som jag skulle öppna den breda glasdörren till skolan krockade jag ihop med en tjej.

I fallet snubblade jag till på något som låg på marken och flög framåt. Mitt huvud träffade nästan betongen men som tur var hamnade jag några sentimeter in på gräsmattan.

Där låg jag. Helt livslös för stunden och elever började samlas runt mig. Tjejen som jag hade krockat med reste sig upp från marken och borstade av smutsen från sina byxor. Eleverna runt mig började skratta och det gjorde ju inte saken bättre. Jag försökte att ignorera dom samtidigt som jag satte mig upp.

-''Back of you idiots!'', sa hon irriterat och några sekunder senare började folk gå undan. Mitt ben värkte och blod rann från knät. Jag hade slagit i benet hårt i betongen när jag föll. -''Here, let me help you'', sa hon sträckte ut sin hand mot mig som jag genast tog tag i. Sedan drog hon upp mig så jag kom upp på fötter igen. -''Thanks'', log jag. -''No problem, I'm sorry for running in to you, I didn't see you'', förklarade hon och lät mig stötta mig mot hennes axel. -''It's okay, shit happens'', flinade jag och ryckte på axlarna. Hon skrattade. -''Yeah, I guess''. -''You're new right?, fortsatte hon.

-''Yeah I am actually, I'm Cassidy Roberts'', sa jag artigt. -''Cool, I'm Mikayla Stewart'', presenterade hon sig och tog mig väska och hängde den över sin axel. -''Come on, I'll show you the way to the nurse''. Jag log mot henne och sedan gick vi sakta mot sjuksköterskan. Jag haltade lite lätt medan jag höll i Mikayla's axel. Elever som vi mötte i korridoren tittade nyfiket på mig och vissa flinade. Fast det var mest dom som skrattade åt mig på utsidan så jag var inte förvånad.


-''Okay, let's see how your knee is doing'', sa sjuksköterskan. Just det, hon hette Kikki.

Hon drog upp ena byxbenet och tittade lite på det innan hon gick fram till ett litet skåp med ett kors på. Hon rotade lite i skåpet och började -''So, how did this happen? It's a real wound you've got there''. Jag sneglade på Mikayla som flinade. -''Well, to make a long story short, I walked in to her a few minutes ago and she --'', jag avbröt henne. -''walked!?, skrattade jag. ''-You were running in to me''. Hon skrattade igen. -''Details'', sa hon och vifftade med handen. Jag skakade på huvudet.

-''What's your name sweetie, I don't think I've seen you here before'', frågade Kikki medan hon virade om mitt knä med bandage efter att ha tvättat rent såret.

-''No, I'm new, my name is Cassidy Roberts, but everyone calls me Casi or Cas'', log jag och försökte att undvika smärtan. -''I see, nice to meet you, and welcome!'', sa hon glatt och klappade lite lätt på knät. -''There you go''.

-''Thank you so much'', log jag och hoppade försiktigt ner från bordet där jag satt. Jag försökte ta några steg men jag kunde inte låta bli att halta. -''A great start, right?'', skämtade Mikayla och log brett. -''Absolutely''.


Vi gick tillsammans till första lektionen som vi hade båda två. -''Here it is'', sa hon plötsligt när vi kom fram till en dörr. -''I don't know if I can do this'', sa jag nervöst. Mikayla tittade undrande på mig. -''What do you mean?'', frågade hon. -''I mean, I can't go in like this!'', förklarade jag och nickade mot mitt knä som var täckt med vitt bandage. -''Don't be stupid, of course you can, in this class, nobody's normal'', sa hon och klappade mig på axeln. Jag sa ingenting utan gick efter Mikayla in i klassrummet. Alla var upptagna med sitt så det var nästan ingen som ens märkte att vi hade kommit in. Förutom läraren. Hon log mot mig när hon gick syn på oss och reste sig upp.

-''Listen up everybody!'', sa hon högt så alla tittade upp från sina böcker. -''There's a new girl here today and --''. Hon blev avbruten av en kille som satt längst ner i klassrummet tillsammans med hans kompisar. -''We've met her before'', påpekade han och nickade mot Mikayla. -''Ah, shut up'', snäste hon och lade en hand på min rygg. Läraren, vars namn fortfarande var okänt fortsatte att prata. -''Harry don't be stupid'', sa hon irriterat och fortsatte. -''This is Cassidy Roberts and she is starting today!''.

Just i den stunden ville jag dö. Det var så pinsamt att stå där och ha allas blickar på mig. Men jag visste att jag inte skulle komma ur det så jag fick bara gilla läget. -''You can sit beside Harry'', sa hon och pekade. Han tittade på mig en stund och av någon anledning fastnade min blick på honom i några sekunder innan Mikayla tog tag i mig. -''Come on invalid'', retades hon och greppade tag om min arm och hjälpte mig ner till bänken bredvid killen med lockigt hår. Jag log nervöst mot honom när jag satte mig på stolen bredvid. -''Hey'', sa han plötsligt. -''Hi''.

-''What happend?'', frågade han och tittade på mitt ben. Jag flinade. -''Long story''.

-''I've got time'', log han.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Heeej! Här är kapitel 2 som jag lovade! (: Nu har Cassidy & Harry äntligen träffats så nu kommer det att hända massa saker så vad du än gör, följ novellen!!

Av 1D Updates - 30 mars 2014 22:56

Så, jag tänkte att jag kör igång direkt, liksom varför ska jag vänta? Jag har ju en ide nu så varför inte dela med mig direkt! (: Jag tänkte att ni får första delen nu för om man tänker efter så behövs det ingen "prolog" utan man kommer att fatta under tidens gång! Men iallafall, ni vet ju att första delen alltid är lite sämre än alla andra delar, enligt mig dock, men jag hoppas att ni följer denna novellen nu (: Snälla, jag skulle vara jätte tacksam om ni ville kommentera vad ni tycker om varje del, det gör det enklare för mig att skriva då förstår ni.
Men skit samma, här är del 1 och jag hoppas att ni ska tycka om den x
--------------------------------------------------
Holmes Chapel 2007

*Cassidy's perspektiv*
Klockan började gå mot fyra och solen var på väg ner bakom de stora ekarna i parken. Jag joggade längs vägen med min mobil i ena handen, en vattenflaska i den andra och hörlurar i öronen. Jag brukade springa vid den tiden nästan varje dag, men av någon anledning så hade jag tagit en dubbelt så lång runda än vad jag brukade. Jag hade egentligen ingen aning om varför, men jag antog att det hade och göra med att jag skulle börja i en ny skola. Jag hade aldrig varit ny förut, så det var därför jag var lite extra nervös. Jag var lättad och orolig på samma gång. Tänk om jag skulle bli mobbad där också, som jag blev i min förra skola. Tja, det var ju dock mitt fel att jag blev mobbad från första början. Jag tänker inte berätta om mitt tidigare liv, för det spelar ändå ingen roll längre. Jag hade lagt allt det där bakom mig. Men innerst inne visste jag att det skulle komma ikapp mig någon dag.
Jag försökte att inte tänka på det. Men en sak som jag aldrig skulle kunna släppa var Anna. Min lillasyster som dog för snart två år sedan. Hon blev bara ett år, men det året skulle jag aldrig glömma. Som tur var, hade jag en till syster, Anna's tvilling Elsa och min två år äldre storebror Jeremy. Våran relation var jättebra innan detta hände. Alla var överlyckliga över tvillingarna och allt var helt perfekt.
Det var innan jag började behandla min familj som skit. Jag var bara 11 år dock, men jag var kapabel till mycket ändå. Jag fick ofta höra att jag såg mycket äldre ut än vad jag egentligen var. Det stämde väl på ett sätt, men det var inte bara på utsidan, utan även insidan. Jag ångrade väldigt mycket som jag hade gjort de senaste två åren, saker som jag inte kan få ogjorda. Men, nu försökte jag att få lite kontroll över mitt liv igen. Jag skulle inte låta någon köra över mig. Jag visste att jag var starkare än så.

Efter en stund fick jag ett sms av mamma där det stod att jag skulle vara hemma senast halv fem, eftersom mormor och morfar skulle komma på middag. -"Well, that's in 30 minutes..", mumlade jag för mig själv och log. Efter många olika alternativ som hade ploppat fram i mitt huvud bestämde jag mig för att gå ner till stenbryggan. Jag brukade ofta gå dit när jag ville vara ensam, eftersom det inte var så värst mycket folk. Det fanns nästan inget bättre än att sitta vid havet och höra vågarna slå mot klipporna och känna lukten av salt.
På vägen dit köpte jag en apelsin av killen som stod vid det gamla båthuset och sålde frukt. Sedan fortsatte jag ner mot vattnet. Tjocktröjan som jag hade knuten runt midjan vek jag ihop två gånger och satte mig på den för att slippa få ont av det hårda berget. Musiken spelade för fult i lurarna och jag kände en behaglig känsla fara snabbt genom kroppen.
Jag rev upp apelsinen med naglarna och kastade skalet över min axel.
När jag satt där i mina tankar såg jag i ögonvrån hur en kille med en gitarr satt längre bort. Han hade brunt, väldigt lockigt hår, en T-shirt och jeans shorts. Efter att ha suttit och stirrat på honom i några sekunder drog jag av mig hörlurarna i hopp om att kunna höra vad han spelade. Det var svårt att höra vilken låt det var men det lät ändå ganska bra. Han hade nog inte spelat så länge eftersom hans fingrar åkte lite fram och tillbaka över strängarna ett antal gånger. Hans blick var bestämd och han såg väldigt koncentrerad ut.
Till slut slutade han spela och tittade åt mitt håll. Jag vände snabbt bort blicken och låtsades som ingenting. Jag tittade bort en liten stund för att inte riskera att han fortfarande skulle titta på mig. Men när jag kollade dit igen var han borta. Med en förvånad blick såg jag mig omkring för att se om han var i närheten, men jag kunde inte se honom. Han såg väl att jag stirrade på honom. Jag brukade inte vara så värst diskret av mig.
Jag tänkte inte mer på det sen utan begav mig hemåt istället.
Det tog inte mer än 10 minuter hem så jag segade lite extra.
När jag kom fram till porten till lägenhetshuset där jag bodde slog jag in koden och gick in. I trappan mötte jag en utav mina grannar Mrs.Hober Hon var en pigg men ändå gammal tant som bodde ensam på våningen ovanför. Hennes man hade varit död sen 7 år tillbaks. Men inte gjorde det henne något. Hon var alltid lika glad och trevlig. Ibland förstod jag inte hur hon kunde ha humöret uppe hela tiden, det var enligt mig ganska omöjligt.
-"Hello miss Roberts", log hon artigt och tryckte på hissknappen.
-"Hi Mrs Hober", log jag tillbaks och öppnade dörren till lägenheten. Hon kallade mig alltid för miss, aldrig Cassidy eller Casi. Jag brukade ofta säga till henne att kalla mig för det men nästa dag var det som bortblåst, så jag hade gett upp.
Jag slängde av mig min tjocktröja på golvet innanför dörren och skulle precis böja mig ner för att ta av mig skorna när dörren till badrummet gav mig en rejäl knuff i ryggen.
-"Ow! What the hell!?" utbrast jag och vände mig om.
-"Sorry...". Det var min bror Jeremy som stod där och försökte hålla sig för skratt. "-You idiot!"
-"Cassidy, language", påpekade mamma när hon gick förbi med tvättkorgen. "-where have you been, you've been gone for two hours", fortsatte hon.
-"Out", sa jag kort och gick upp till mitt rum. Innan jag gick in i mitt rum gick jag förbi Elsa's. Dörren stod lite på glänt och den lilla lampan med dansande nallebjörnar på lös på ett bord bredvid hennes spjälsäng.
-"Hi Elsa", viskade jag och gick långsamt in till henne. Jag satte mig ner på pallen bredvid henne. Hennes små ögon var slutna och hon sov djupt. Jag satt där en stund och tittade på när hennes mage åkte upp och ner. Det enda som jag kände just då var att jag hade haft sån tur ändå. Jag var så tacksam över att jag fortfarande hade Elsa kvar.
-"You miss her too, don't you?", viskade jag och tog ett lätt tag om hennes lilla hand.
-"Cas, let her sleep", sa Jeremy och lutade sig mot dörröppningen. -"Mom needs your help downstairs"
Jag suckade lätt och reste på mig.
-"I know...I'm coming", sa jag och gick försiktigt efter Jeremy och stängde dörren efter mig igen.

(Denna blev lite kort och kanske lite tråkig, men håll ut, när den väl kommer igång så kommer den bli såååå mycket bättre! Puss)

Presentation


Hejhej! Här får du de senaste uppdateringarna om Harry, Liam, Louis & Niall! xx
-Linn

Fråga mig

84 besvarade frågor

Följ mig på Twitter!

https://twitter.com/MrsHoran0723

@MrsHoran0723 jag följer er tillbaka!

 

Omröstning

Har du Twitter?
 Ja
 Nej
 Har haft

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Arkiv

Senaste inläggen

Kategorier

Senaste

  Namn: Where We Are 

  Typ: DVD

  Släpptes: 1 December 2014

  Namn: This Is Us

  Typ: Film

  Släpptes: December 2013

  Namn: Up All Night

  Typ: Film 

  Släpptes: 29 Maj 2012

Namn: You & I

Typ: Parfym

Släpptes: 2014

Namn: That Moment

Typ: Parfym

Släpptes: 2014

  Namn: Our Moment

  Typ: Parfym

  Släpptes: 2013

 Namn: Where We Are - Our Autobiography

Typ: Bok

Släpptes: 2014

  Namn: Where We Are

  Typ: Bok

  Släpptes: 2013

  Namn: Dare To Dream

  Typ: Bok

  Släpptes: 2013

  Namn: FOUR

  Typ: Album

  Släpptes: 17 Nov 2014

  Turne: On The Road Again

  7 Feb - 31 Oct 2015

  Namn: Midnight Memories

  Typ: Album

  Släpptes: 2013

  Turne: Where We Are

  25 April - 6 Oktober 2014

  Namn: Take Me Home

  Typ: Album

  Släpptes: 2012

  Turne: 23 Feb - 3 Nov 2013

  Namn: Up All Night

  Typ: Album

  Släpptes: 2011

  Turne: 18 Dec 2011 - 3 dec 2012

Besöksstatistik

Translate the blog :)

RSS


Skapa flashcards